- Project Runeberg -  Bakhållet vid Ohio /
149

(1900) [MARC] Author: Edward Sylvester Ellis Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonde Kapitlet: Rådjursfot är åter sig själf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

149

minuter fick lian sikte på de två gossarna oclx Simon Iienton,
som gingo framför honom.

Eådjursfot igenkände gränsjägaren vid första anblicken.
Detta ökade ännu mera hans glädje, ty ban ansåg denne
man såsom den ojämförligt skickligaste bland dessa
gränsjägare, som ständigt lefde i vildmarken och hade till sin
enda uppgift att skydda sin egen ras emot landets
ursprungliga bebyggare.

Som det lilla sällskapet hade ögon och öron öppna,
märkte de den unge krigaren nästan lika snart, som han
såg dem. Glädjen öfver att träffas var stor å ömse sidor,
ty alla hade genomgått stora faror, och Ned och Eådjursfot
hade sväfvat i dödsångest för hvarandras säkerhet.

De uppsökte en passande trädstam, där de satte sig
ned och berättade sina växlande erfarenheter. Eådjursfot
omtalade allt, hvad han upplefvat alltifrån det ögonblick, då
han kastade sig i Ohio för att simma ut till flodbåten.
Hans berättelse väckte den största förundran hos hans
vänner. Dessa hade genast från början märkt, att han bar
bågen i stället för bössan, och han förklarade nu orsaken.

»Bössan svek Eådjursfot», sade han, »och han skall
aldrig mera lita på den.»

De andra skrattade, och Ned Preston berättade, hvad
läsaren redan känner. Eådjursfot visade stort intresse såsom
alltid, när hans unge vän sade något.

Sedan alla sålunda i tur och ordning berättat sina öden
under de sista timmarna, började de afhandla den viktiga
frågan, huruvida något kunde göras för att hjälpa
emigranterna på flodbåten. Både Eådjursfot och Kenton trodde,
att rödskinnen sannolikt skulle företaga ett vildt angrepp
tidigt på aftonen. Då det icke lyckats dem att få
Eådjursfot i sitt våld, skulle de hämnas på hela sällskapet. Kenton
frågade då, hvad de under sådana förhållanden vunnit
därmed, att Eådjursfot lyckats undkomma. Denne svarade,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:21:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bakohio/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free