Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonde Kapitlet: Rådjursfot är åter sig själf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
skatter. Han hade under de sista dagarna haft föga tid
att läsa i den och begagnade därför med glädje det första
tillfälle, som erbjöd sig.
»De’ vara rätt», sade Blomman; »om ni läsa, mig hålla
vakt, medan ni göra de’. Om någon injan smyga fram å
taga er skalp, mig vilja hugga tag i honom, innan han
komma undan.»
Ned Preston betraktade den vackre ynglingen, medan
han tog den dyrbara boken i handen och läste de höga
sanningarna med ett intresse, som ingen mänsklig bok kan
uppväcka.
Eådjursfot satt lika orörlig som trädstammen, på hvilken
han hvilade, och Ned kunde icke taga sina ögon ifrån honom.
Den unge gränsjägaren satt endast på några fots afstånd,
och shavanen tycktes vara okunnig om den beundran, för
hvilken han var föremål. Det var i sanning en egendomlig
tafla, ty det är sällsynt att få se en indian sitta fördjupad
i läsningen af en bok annat än i de statsskolor, som numera
äro anordnade för deras uppfostran.
Eådjursfots hufvud var framåtlutadt, och hans långa
hår svallade omkring hans skuldror såsom på en kvinna.
De färgade örnfjädrarna hade han aflagt, innan han lät
sänka sig ned i vattnet. Hans panna var mindre sluttande,
än vanligtvis är fallet hos hans ras, näsan hade den
romerska böjningen och gaf åt hans ansikte ett uttryck af
manlighet. Munnen och hakan voro små, men profilen var
regelbunden. Armen var så välbildad som hos en skolflicka,
och musklerna voro lika litet utvecklade; men i dessa lemmar
slumrade en underbar kraft, och i snabbhet och vighet
öfverträffade han, såsom läsaren redan känner, de mest
berömda krigare i sin stam.
Ned Preston såg honom vända ett blad i bibeln, men
därpå dröjde det en ovanligt lång tid, innan nästa blad
vändes. Då han betraktade honom närmare, fann han, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
