Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugonde Kapitlet: Ett minne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGONDE KAPITLET.
Ett minne.
fyratio år hade förflutit efter de händelser, som vi
–här berättat, då Simon Kenton gjorde ett besök i
Kentuckys hufvudstad, Frankfort. Den lagstiftande
församlingen hade sammanträde, och ännu i dag lefva personer,
som minnas, hvilken uppståndelse det väckte, då den
beryktade gränsjägaren, som då var sjuttio år gammal, visade sig.
Han behandlades med den största vördnad, och medan han
stannade i staden, berättade han många historier från sitt
forna lif i Yästern. En af dem lydde på följande sätt:
»Det underbaraste äfventyr jag någonsin upplefvat, var
i sällskap med den unge shavan, som kallades Bådjursfot.
Han var ännu icke tjugu år gammal, men han hade hufvud
på skaft, så att jag aldrig sett maken. Jag kände Tecumseh
väl; vi kommo en gång i lufven på hvarandra, och han var
den mest oböjlige sälle jag nå’nsin försökt att få bukt med.
Han var en äkta indian, det är visst och sant. Han gick
alltid i spetsen för sitt folk, och han kunde visa
barmhärtighet mot en fiende, hvilket eljest, som ni vet, inte var
modernt bland de röda kanaljerna.
»Men i fråga om skarpsinne kunde Tecumseh inte på
långt när mäta sig med Kådjursfot. Om den pojken inte
blifvit en kristen, medan han ännu var ung, skulle han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
