Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta Kapitlet: En natt utan måne och stjärnor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGUFÖRSTA KAPITLET.
En natt utan måne och stjärnor.
å fort Tecumseh för andra gången lämnat flodbåten,
hissades ankaret, och farkosten återtog sin långsamma färd
utför Ohio. Höfdingens hotelse vid afresan var lätt att förstå,
och emigranterna erforo en känsla af rysning, då de tänkte
på dess fulla mening.
Ack, om ångans betydelse för sjöfarten varit känd vid
den tiden, huru hastigt skulle icke det lilla sällskapet på en
ångbåt kunnat lämna bakom sig alla faror, som rufvade på flodens
skogiga stränder! Men ännu en natt måste förflyta, innan
de voro i hamn, och under dess mörka timmar skulle allas
öde afgöras.
Sedan shavanerna uppgjort sin fälttågsplan, afsköto de
icke ett skott, så länge dagsljuset räckte. De voro så
ursinniga öfver Rådjursfots flykt, att de beslutit att fånga
hela sällskapet lefvande och pina alla till döds. Under
vanliga förhållanden skulle Tecumseh icke hafva gillat ett sådant
beslut, ty han var, såsom vi redan visat, en indian med
många försonande drag, och redan vid denna tid utöfvade
han stort inflytande bland sitt folk; men han var, såsom
gamle Kenton många år efteråt anmärkte, uppfylld af en
så brinnande förbittring, att ingen vedergällning kunde vara
för grym för honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
