Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjuguandra Kapitlet: »Farväl!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
»Jag kan icke säga, hur ledsen jag är, och jag skall
aldrig uppgifva hoppet, att vi skola motas ännu en gång i
detta lifvet. Du har varit min bäste vän. Ännu en gång,
farväl!»
»Farväl!» mumlade den unge krigaren och tryckte Neds
hand. Han stod just i begrepp att tillägga något, men han
ändrade mening. Med en tår glimmande i ögat vände han
sig om utan ett ord och aflägsnade sig skyndsamt.
Ned betraktade den behagfulla gestalten, där den
försvann mellan träden. Eådjursfot vände sig icke om, och
inom ett ögonblick var han utom synhåll. De båda gossarna
träffades aldrig mera.
Ned Preston blef en inflytelserik man i Kentucky.
Han gifte sig, såg en talrik barnskara uppväxa omkring
sig, och många af hans ättlingar tillhöra i våra dagar statens
mest ansedda, bildade och förmögna medborgare. Liksom
Blomman, Jo Stinger, Jim Turner och de flesta af de
härdade gränsjägarne lefde han till en mycket hög ålder, och
det är icke många tiotal af år, sedan han lade sig ned till
den sista långa sömnen, som väntar oss alla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
