Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Nikolaus I dör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
yttrats på franska, som om han velat betona de tendenser, för
hvilka han varit misstänkt under sin faders regering.
I samma ögonblick öppnades det stora fönstret ut till
balkongen, som dominerar den öppna platsen framför Vinterpalatset.
En generaladjutant framträdde och utropade med hög röst,
vändande sig till den nedanför stående folkmassan: »Vår nådigste
härskare, kejsar Nikolaus Pavlovitj är död; låtom oss bedja
för hans själ!»
Folkmassan föll på knä, och den heliga mässans rytmiska toner
stego och föllo i harmoniska kadenser bland gatubullret, som
dämpades, så snart man hörde de högtidliga ackorden.
Och så började en ny regering.
Den regeringstid, som så kommit till ett tragiskt slut, hade varit
en af de händelserikaste i ryska historien. Nikolaus I var
ovedersägligen en stor härskare, den siste af den autokratiska typ, som
skänkt världen Ivan den förskräcklige, Peter den store och,
i viss mening, Katarina II. Han hade bestigit tronen under
allvarliga förhållanden och nästan öfverväldigande svårigheter,
med sitt rike i en farlig revolution, som hade till ledare några af
de främsta ädlingarna i Ryssland. Den tid var icke glömd, då
dessa ädlingar hade störtat sina kejsare, och några af Pauls
mördare voro ännu i lifvet för att genom sitt exempel uppmuntra
sådana, som voro benägna att följa i deras spår.
Många, äfven ute bland folket, trodde icke, att Alexander I
hade aflidit i Taganrog; många andra ville ej erkänna storfurst
Konstantins afsägelse och afstående af sin rätt till kronan till
förmån för sin broder. De betraktade Nikolaus som en
inkräktare. När upprorsfanan under de ödesdigra decemberdagarna 1825
höjdes, var det konspiratörerna, som ansågos kämpa för en rättvis
sak och anhängarna af Nikolaus för en orättvis. Hvad folket
angår, förstod detta så föga af hvad som försiggick, att det trodde,
att den ryktbara författning, hvarom så många talade, var ett
verk af Konstantin, som förmenades vara kejsare.
När den allmänna oron och upphetsningen i Petersburg stod på
sin höjdpunkt, när hälften af trupperna redan gått öfver till
upprorsmännen, visade Nikolaus I af hvilket virke han var skapad.
Anförtroende sin gemål och sina barn åt några pålitliga vänner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
