- Project Runeberg -  Bakom förlåten till ryska hofvet / Nikolaus I, Alexander II, Alexander III (1855-1894) /
33

(1914-1915) [MARC] Author: Catherine Radziwill Translator: Gustaf Elmquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Storfurstinnan Helena Pavlovnas inflytande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mycket vänligt och diskuterade äfven med honom några frågor
i samband med lifegenskapen upphäfvande, som då var dagens
brännande fråga och hvars blotta omnämnande framkallade en
sådan storm öfver deras hufvud, som voro gynnsamt stämda
därför. Det var vid detta tillfälle, som kejsarinnan fällde det
omdömet, som då ansågs så riktigt och som nu förefaller så
underligt: »Il m’a toujours semblé que ces grands mots de conservateurs,
de rouges, de révolutionnaires n’avaient pas de partis.
» Stackars
kejsarinna! Följande händelser hafva på ett förfärande sätt
vederlagt henne!

Så länge de liberala reformerna stodo på dagordningen,
bibehöll Helena Pavlovnas salong sin betydelse. Man uppbjöd allt
för att bli mottagen hos henne, emedan man visste, att man
därigenom fann en möjlighet att se och kanske äfven få tala med
monarken. Alla Alexander II:s ministrar, general (sedermera
grefve) Miljutin, Abaza, Valujev, den berömde Samarin, voro
ständiga gäster vid dessa aftonmottagningar. Det var på
hennes tillskyndan, som frågan om den allmänna värnplikten
först bragtes på tal för kejsaren. Det var under en middag, som
hon gaf för furst Tjerkasskij före dennes afresa till Polen, som
reformeringen af lagstiftningen blef diskuterad samt införandet
af fredsdomare i likhet med de franska juges de paix afgjordes.

När helst ett steg på framåtskridandets och liberalismens väg
togs, var storfurstinnan Helena den första att skänka det sin
uppmärksamhet och sitt gillande. Tidt och ofta förde hennes
entusiasm henne alltför långt och skadade i stället för att gagna
den sak hon tagit sig an.

Skvallret började anklaga henne för intriger, och sådana voro
om man skall vara uppriktig, ej alldeles främmande för hennes
natur. Hon gjorde sig gärna viktig och ville bli ansedd som
den förnämsta personligheten i Ryssland, den som utöfvade det
största inflytandet på sin nevö, kejsar Alexander II. Detta
var en ganska oskyldig liten svaghet, men det gjorde henne
någon gång en smula löjlig, och säkert skulle hennes åsikter
hafva vägt vida tyngre, om hon ej pratat så mycket, och
särskildt om hon velat dämpa sina vänners myckna tal om hennes
vikt och inflytande. Hon sträfvade efter en Richelieus

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:21:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bakom/1/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free