Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Storfurstinnan Helena Pavlovnas inflytande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid det tillfället den vakthafvande officern vara en viss kapten
K. —, hvilken, i den tron att ingen skulle få veta om det, helt
enkelt klädt af sig och gått till sängs, lämnande åt sin underordnade
att sköta om vaktgöringen under natten. Kejsaren hade sofvit
dåligt och åkte ut redan klockan sex. När han for förbi
högvakten och fann, att officern icke kom ut, lät han vagnen hålla och
frågade, hvar officern var. Då man svarat, att officern var där inne,
steg kejsaren in. Det första, som mötte hans ögon, var kapten K.—,
som fullt afklädd låg och sof i fältsängen, som i händelse af
behof var inställd där för officerns räkning. Monarken skakade
honom i armen, och man kan lätt förstå den olyckliges känslor, då
han såg hvem det var som väckt honom. ’Stå upp’, sade kejsaren,
’och följ med. Nej, kläd ej på er — kom som ni är.’ Och han
drog honom med sig alldeles som han var, utan ens det minsta plagg
på sig, och befallde honom sitta upp vid sin sida i vagnen. Sålunda
återförde han honom fullkomligt oklädd till Vinterpalatset,
hvarifrån han lät skicka honom, fortfarande oklädd, till Kaukasien,
där han blef degraderad till simpel soldat. Detta var den enda
grymma handling jag vet den aflidne kejsaren hafva begått»,
tillade storfurstinnan, »och sedermera förlät han mycket snart
kapten K. — och återskänkte honom sin ynnest. Säkert är, att
kaptenen med tiden skulle gjort karriär, om han ej stupat under
ungerska fälttåget.»
Jag återger denna historia för att lämna någon föreställning
om samtalen vid dessa berömda aftoncirklar i Palais Michel,
såsom storfurstinnan Helenas hem kallades, och för att visa, att hon
med allt sitt rykte för att vara en blåstrumpa icke tvekade att
draga en lustig historia för att roa sina gäster. Det är därför
oriktigt att säga, att hennes konversation var präglad af pedanteri,
och att ingenting utanför politikens område intresserade henne.
Hon kunde hjärtligt skratta trots sin stelhet, som var mer skenbar
än verklig, och hennes ceremoniösa sätt härrörde snarare från
hennes uppfostran än från den stolthet man trodde sig finna hos henne.
Efter 1863 års polska uppror aftog storfurstinnan Helenas
inflytande. En viss reaktion hade inträdt efter den entusiasm,
hvarmed manifestet af den 19 februari 1861 hälsades, som skänkte
de lifegna friheten, och det gammalkonservativa partiet hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
