Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Orientaliska kriget och därefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ögon, hos hvilken man var ackrediterad. Under alla de långa år
han var rysk ambassadör i Konstantinopel, gällde ryskt
inflytande mer än något annat. Ambassadören var icke blott
societetslifvets utan äfven den politiska maktens centrum.
Turkarna insågo fullkomligt, att Ignatiev aldrig skulle hafva
tvekat att vidtaga de mest energiska åtgärder, om någon af hans
landsmän blifvit föremål för någon skymf af något slag.
Härutinnan följde han Englands exempel, som alltid häfdar sina
utomlands varande medborgares intressen. I Ryssland däremot
tyckes det nästan vara en fundamentalprincip hos diplomaterna att
visa sig så obehagliga som möjligt mot dem af deras landsmän,
som utomlands råka komma i svårighet, och vägra dessa vare sig
hjälp eller beskydd. Man behöfver endast se, hur det går till i
Paris, där både ambassad och konsulat behandla värre än hundar
de ryssar, som vädja till dem om bistånd, och, i stället för att
skydda dem, synas göra allt som är möjligt för att göra deras
ställning till och med ännu otrefligare.
Grefve Ignatiev var den ende ryske ambassadör, som gjort
till sin plikt att visa ryssar i Turkiet icke endast all höflighet,
utan äfven bereda dem allt skydd, och därigenom uppehöll han
sitt lands värdighet. Han ägde hvad endast stora statsmän
blifvit beskärdt, förmågan att blicka in i framtiden och inse
konsekvenserna af äfven de obetydligaste händelser. Hans insikt om
de följder, Berlintraktaten måste få, var rent af märkvärdig, och
det skulle, om hans familj ville publicera de memoarer han
efterlämnat, vara intressant att läsa den skrifvelse han därom ställde
till Alexander II. Däri visade han till full evidens, att ett
autonomt furstendöme Bulgarien ovillkorligen skulle komma att bli
fullt själfständigt och förvandlas till ett konungarike, som skulle
göra anspråk på den rätt att efterträda de grekiska kejsarne, som
Ryssland så länge åtrått.
Det är stor skada, att grefve Ignatievs karaktär fläckades af en
beklaglig benägenhet för intriger, som hos honom blifvit så att
säga en andra natur. Länge van att hafva att göra med asiatiska
naturer — för hvilka en lögn mer eller mindre ingenting betyder
— och med hvilka han, då han ännu var en helt ung man,
afslutade ett fördrag, som skulle visa sig blifva ytterst fördelaktigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
