Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Orientaliska kriget och därefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
guvernement — i synnerhet om personvalet öfverlämnades till
kejsaren — skulle få ett välgörande inflytande på landets öden.
Men i detta försök misslyckades han, ty han fann emot sig
väpnade icke endast tsarens främste rådgifvare, den fruktansvärde
Pobedonostsev, utan äfven monarken själf, som befarade att,
genom accepterande af grefve Ignatievs förslag, folket skulle
kunna komma att tro, att han ämnade svika de absolutistiska
regeringsprinciper han beslutat följa. Ignatiev blef uppoffrad
och måste inlämna sin afskedsansökan, och den gången blef det
ett definitivt slut på hans politiska bana.
Många år efteråt talade jag med honom om de omständigheter,
under hvilka han föll, och han utvecklade då för mig sina tankar.
Händelserna hade hopat sig öfver oss; Alexander II var ej mera
till, och katastrofen vid Tsushima — vid hvilket tillfälle grefven
förlorat en son — en katastrof, hvars like Ryssland aldrig skådat,
hade inträffat. Allt var annorlunda i landet, och den första af
Nikolaus II inkallade duman hade nyss blifvit upplöst. Jag
frågade Ignatiev om hans mening angående den politiska ställningen
i landet. Då började han tala om den tid, då han var
inrikesminister, och uttryckte sin ledsnad öfver att hans plan att
sammankalla Zemskij Sobor icke rönt anklang: »Jag är viss om, att
detta skulle varit en säkerhetsventil för landet», sade han. »Ni
inser nog, att vi måste komma till någon sådan lösning, och det
skulle varit ofantligt mycket bättre för Ryssland, om folk blifvit
vana vid att deltaga i det politiska lifvet under en monark, som
ägde tillräcklig auktoritet att leda det nödvändiga införandet
af västerländska styrelseformer, som vi à la longue icke kunna
undgå. Under en svag monark — och hvem kan neka till att
Nikolaus II är en svag sådan? — kan en duma mycket lätt få
formen af ett konvent, sådant som år 1793 skickade Ludvig XVI
till schavotten. Härtill behöfves blott en energisk man, och
hvilken garanti har man för att icke en sådan man kan finnas?»
Ofta har jag tänkt på dessa ord och undrat, huruvida de
någonsin skulle komma att besannas — huruvida de blott vore ett
yttrande af en missnöjd politiker eller röjde en verklig statsmans
framsynthet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
