Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Alexanders kärleksaffärer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utöfva något inflytande på sin gemål. Längre fram, då hon blef
kejsarinna, och särskildt efter hennes svärmoders, Alexandra
Feodorovnas, död började hon försöka göra sig gällande, men nu var
det för sent; och ehuru kejsaren offentligen alltid visade henne den
största aktning, hade han blifvit van att lefva sitt lif utan henne.
Ännu senare, då furstinnan Jurievskijs inflytande växte, brast
han äfven i den yttre etikettens fordringar gent emot kejsarinnan.
Så länge Nikolaus I lefde, lämnade emellertid tsarevitjs
uppförande offentligt ingenting att önska. Han hade otaliga små
amuretter, men ingen kunde beskylla honom för att hafva någon
maîtresse en titre.
En, som han var mycket fästad vid, var en dotter af den
högättade släkten Dolgorukij, furstinnan Alexandra, som sedermera
skulle bli general Albedinskijs hustru. Furstinnan Alexandra var
dotter till en mycket duktig men intrigant moder, som från första
början beslutat att låta sina barns skönhet blifva ett trappsteg
till deras lycka. Furstinnan Dolgorukij var en tid en mycket
betydande person i Petersburg. Hon var intelligent, en skoningslös
kritiker, och hon lyckades i hela sin släkt ingjuta en solidaritetsanda,
som man sällan möter nu för tiden. Och denna egenskap gjorde
Dolgorukijerna starka och satte dem i stånd att skapa sig en
verkligt framstående ställning. Så länge deras moder lefde, styrde hon
dem med järnspira och höll strängt på att de alla skulle komma till
henne för att få råd äfven i de obetydligaste ting. När hon dog,
hade hon fått se sina många barns lyckliga öden orubbligt och fast
rotade.
Hennes äldsta dotter, furstinnan Alexandra, var henne
härutinnan den bästa hjälp. Hon var en ovanligt intelligent och på
samma gång en mycket god kvinna, hvars lugna och stilla väsen och
mjuka och lågmälta stämma gjorde ett mycket gynnsamt intryck
på andra. Hon stod på synnerligen vänskaplig fot med
Alexander II och togs till råds af honom vid många tillfällen, då han stod
inför brydsamma frågor. Hon sade alltid sin mening ärligt och utan
fruktan och ansåg, att hans bästa ginge framför allt annat. Hon
var den, som skapade sin mans bana. Denne, ehuru en fullkomlig
medelmåtta, uppnådde de högsta värdigheter, blef generaladjutant
och generalguvernör öfver de polska provinserna. Fru Albedinskij
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
