Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Mordet på Alexander II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
missnöje, under hvilket system Ryssland varit stort och haft fred och
lugn, och å andra sidan sade honom personer, mera klarsynta och mera
mottagliga för västerländska idéer, att det var omöjligt att vända åter
på den väg han en gång inslagit, och att lugn och ordning först då
skulle kunna återställas i landet, när detta fått del i styrelsen.
Intriger, såväl politiska som från hofvets sida, omgåfvo den
olycklige monarken. Hans gemål, som hoppades att genom det liberala
partiet få sig tillerkänd den titel och värdighet af kejsarinna,
hvarefter hela hennes själ hungrade, brukade framhålla för honom att,
om han gick in på beviljandet af en konstitution, nihilismen skulle,
beröfvad själfva sitt raison d’être, försvinna och att han åtminstone
skulle kunna vara trygg för sitt lif. Å andra sidan insåg han till
fullo, att hans son och efterträdare, som skulle hafva att bära
följderna af hvarje af honom själf taget falskt steg, bestämdt
ogillade hvarje eftergift för hvad han kallade »pöbelns oförsynta kraf».
Kännande måhända, att hans dagar voro räknade, tvekade han att
betunga det arf, han skulle lämna efter sig, med nya svårigheter
och nya förpliktelser. Men slutligen segrade, såsom vanligen är
fallet, det kvinnliga inflytandet, och Alexander befallde grefve Loris
Melikov uppgöra ett förslag till författning.
Genom en af dessa kejserliga, hastigt växlande nycker, som
man endast kan finna i Ryssland, hade grefve Loris en dag
plötsligt funnit sig vara den främste mannen i landet och en verklig
diktator, utan att han någonting gjort, som kunde rättfärdiga en sådan
upphöjelse. Till börden var han armenier och hade utmärkt
sig i turkiska kriget. Han var gunstling hos storfurst Mikael,
kejsarens yngste broder, hvilken rekommenderat honom hos
monarken som en duktig och energisk man. Längre fram hade han
blifvit skickad till guvernementet Astrakan, då pesten utbrutit
därstädes, och hade lyckats lugna en ursinnig pöbel. Detta hade
skapat den föreställningen, att han vore en beslutsam karaktär, som
icke skulle visa någon tvekan att fullgöra sin plikt eller utföra hvilka
order som helst, som man gåfve honom. Men såsom är vanligt i
Ryssland, där man sätter en och samma person att förrätta de mest
olika värf, i den tron, att, om han duger till ett, han också duger till
allt, och där man tror, att man kan förvandla en betjänt till en
statsman, hade Melikov inga af de egenskaper, som är oundgängliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
