- Project Runeberg -  Bakom förlåten till ryska hofvet / Nikolaus I, Alexander II, Alexander III (1855-1894) /
95

(1914-1915) [MARC] Author: Catherine Radziwill Translator: Gustaf Elmquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Alexander III och hans gemål

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TOLFTE KAPITLET


Alexander III och hans gemål.



KEJSARINNAN Maria Alexandrovna hade under de sista åren af
sitt lif ofta hörts yttra, att hon bittert ångrade, att hon låtit
sig så helt och hållet upptagas af sin kärlek till sin äldste
son, att hon försummat de andra barnen, och att Gud straffat
henne därför genom att taga denne son från henne. Häri låg en
viss sanning, ty det är ett ovedersägligt faktum, att den vård och
uppmärksamhet, som storfurst Nikolaus Alexandrovitj fått åtnjuta,
icke hade ägnats hans bröders vare sig uppfostran eller utbildning.
Detta hade storfurst Alexander lifligt känt, då han helt oförmodadt
blef tronföljare, och med sin ytterligt starka känsla af de plikter han
hade mot sitt land led han så mycket mera däraf.

Han var på sitt sätt en mycket märklig man; han ägde icke alls
några lysande egenskaper, var kanske icke ens särskildt snabbtänkt,
men var mycket klarsynt samt begåfvad med vanligt sundt
förstånd, hvilket gjorde, att han sällan begick några misstag i viktigare
frågor. Han hade försökt att så mycket han kunde komplettera
sin bristfälliga uppfostran och studerat så mycket hans militära
plikter tilläto honom, då han fann sig stå inför nya plikter och
framtida allvarligt ansvar. Hans förnämsta egenskap var öppenhet,
parad med en redbarhet, sådan man sällan möter. Hade han en
gång gifvit sitt ord, kunde ingenting förmå honom att bryta det.
Han var en varm fosterlandsvän, och »Allt för Ryssland» blef
hans valspråk. Han var däri olik sin fader, att han alltid visste
hvad han ville och aldrig tvekade att göra hvad han ansåg vara rätt.
Han bad sina ministrar säga honom sanningen äfven i sådana fall,
där denna icke kunde vara så angenäm att höra, och han insåg, att
det ännu var tid för en kraftig hand att rädda Ryssland ur det kaos,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:21:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bakom/1/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free