Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Kejsarfamiljen år 1881
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilken välgörenheten icke var utesluten, ty det är till en del genom
prinsessan Eugénies initiativ, som föreningen Röda Korset vunnit
en sådan utveckling och fullkomning i Ryssland. Hon var en
mycket lärd dam, som ständigt höll sig au courant med hvarje
konstens eller vetenskapens framsteg i världen. Hon gick icke mycket
ut, delvis på grund af ömtålig hälsa, men hon såg gärna i all
enkelhet gäster i sitt hem och var synnerligen populär. Hennes man,
prins Alexander, var äfven en intelligent man, som i alla
uppfostringsfrågor gick i sin faders, den aflidne prins Peters af
Oldenburg, fotspår.
Hvad storfurstinnan Katarina angår, var hon en dam af
gammaldags tvp, som försökte fortsätta sin moders, storfurstinnan Helena
Pavlovnas, salong, men hon hade ej dennas lifliga själ eller
intelligens, och hennes bjudningar voro skäligen långtrådiga. Icke
desto mindre var hon en personlighet, och man kände sig hafva
kommit in i en kunglig atmosfär i samma ögonblick man stigit
öfver hennes tröskel, och när hon dog, var det ett helt tidsskifte,
som med henne jordades.
Hertiginnan af Edinburgh, Alexander II:s enda dotter,
bibehåller, trots sitt giftermål och de år hon tillbragt borta från Ryssland,
i hög grad kärleken till sitt gamla fädernesland. Hon var och
är på sitt sätt en mycket märklig person, intelligent, om ock utan
någon särskildt lysande begåfning, synnerligen beläst och med ett
ovanligt klokt och godt omdöme. Hon var sin fars älsklingsbarn,
och en rolig historia berättas om henne från hennes barndom.
Den lilla flickan var, det måste erkännas, af naturen trög och lat
och försökte på allt sätt komma ifrån sina lektioner. För att
slippa dessa brukade hon springa in i kejsarens rum, äfven då
denne satt och arbetade med sina ministrar. Han höll mycket
af barnet och, lyftande upp det i sitt knä, brukade han låta det få
sitta kvar där. Då grefvinnan Tolstoj, åt hvilken den lilla
storfurstinnans uppfostran var anförtrodd, fann, att hon ingenting
kunde uträtta, talade hon med kejsarinnan, som bad sin gemål
skicka ut Maria Alexandrovna, när hon på det sättet kom
inrusande i hans rum. Så skedde, till stor sorg för det bortskämda
barnet.
Grefvinnan Tolstoj var den bästa person, man kunde hafva valt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
