Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Alexander III:s kröning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
igenkände Nikolaus Alexandrovitj, tronföljaren, klädd i sin
paraduniform som kosackhärens öfverhetsman. Efter dessa följde
alla utländska furstar och furstinnor samt medlemmarna af den
ryska kejsarfamiljen och inträdde efter hvarandra i katedralen
för att afvakta kejsarparets ankomst.
Ytterligare några minuter af nästan andlös tystnad, och
högljudda jubelrop tillkännagifva suveränernas annalkande. Högst
uppe på trappan blifva de synliga sida vid sida, han barhufvud i
full generalsuniform, hon i hvit dräkt af silfvertyg och spetsar, men
utan någonting på hufvudet, hvarifrån vackra slingrande lockar
falla ned kring hennes hals; Alexander III ledande vid handen
Maria Feodorovna. Han är lugn men mycket blek; hon åter synes
ytterst upprörd och hennes vackra ögon tyckas fulla af tårar,
medan röda fläckar på hennes kinder vittna om hennes
sinnesrörelse. Långsamt stiga de tillsammans utför den långa trappan,
och långsamt skrida de äfven under den stora tronhimmeln med
dess strutsfjädrar vajande öfver deras hufvuden bort mot
katedralen. På den gamla kyrkans tröskel afvaktar, omgifven af sitt
prästerskap, metropoliten i Moskva deras ankomst. Under några
minuter stå dessa sålunda ansikte mot ansikte, statsöfverhufvudet
och kyrkans representant, och sedan försvinner all denna glans och
prakt inom portarna till den äldsta af det forntida Moskvas
helgedomar.
Under det de skredo fram till sina platser, prästerskap, höga
dignitärer och suveräner, uppstämde korsångarna en kantat, till
en början dämpadt, sedan öfvergående till en fullkomlig åska af
jubel och triumf, hvarmed de bjödo alla ryssars tsar sitt
välkommen.
Därefter började den imponerande ceremonien. Först läste
metropoliten några böner, och därpå frambars till honom den stora
kejsarkronan, hvars blotta åsyn väcker hos åskådaren bäfvan, så
fullkomligt representerar den tyngden af det ansvar, som hvilar
på dess bärare. Prästerskapet välsignade den, hvarefter
Alexander III steg fram, fattade den med stadiga händer och satte
den på sitt hufvud. Solen sken då fram för första gången denna
betydelsefulla morgon, och dess strålar lyste på de stora
diamanterna och det ljusa, kraftiga hufvudet under det vackra diademet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
