Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Sällskapslifvet i Petersburg 1883—1894
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
prydnad vid kejsarinnans mindre baler, saknades vid denna mera
exklusiva fest, enär de icke hade tillräckligt hög rang för att äga
tillträde till densamma. En mängd landsortsbor infunno sig i
hufvudstaden i och för festen; guvernörer i aflägsna landsändar,
funktionärer, som icke skulle blifvit insläppta i någon salong på modet,
uppträdde där synnerligen manstarkt. Möjligen lockades de mera
af supén, som alltid spelade en framstående roll vid denna särskilda
bal, än af nöjet att se monarken, hvilken, i följd af den ofantliga
trängseln omöjligen kunde ses af alla de talrika gästerna vid denna
utomordentliga tillställning. Maria Feodorovna bokstafligen
strålade af diamanter, när hon med kejsaren trädde in i balsalen, ty
hennes smärta gestalt ståtade med alla kronjuvelerna. Vanligen
var hon den dagen klädd i hvit satin eller sammet, med St.
Andreasordens blåa band öfver skuldran och ett ofantligt diadem, i hvars
midtelparti satt en stor rosenröd diamant. Hon var åtföljd af
storfurstinnorna, men kejsarfamiljen dansade icke mycket vid
detta tillfälle, förutom den enda officiella kadriljen, i hvilken
ambassadörerna och deras fruar voro inbjudna att deltaga.
Jag nämnde supén, som serverades vid denna bal. Matsedeln
var klassisk, och föremål för många samtal inom alla de lägre
kretsar af Petersburgsocieteten, för hvilka sparris och hummer
representerade ett non plus ultra af kräslighet. Dessa båda rätter
figurerade på matsedeln och troddes hafva med stort besvär och
omkostnader blifvit hämtade från Paris. Omkostnaderna äro
nu naturligtvis mindre, än då bruket började, men traditionen
lefver kvar, och ofta har jag hört en och annan af de förnäma gamla
damerna, som i sina plymer och volanger kommo fram ur sin
från världen undangömda tillflyktsort för att bevista balen i
»Salle Nicolas», som den kallas, yttra: »Mon cher, il y avait des
asperges fraiches pour tout le monde.»
Om också sparrisen räckte till för alla, så är dock visst, att
utrymmet var otillräckligt för detta heterogena sällskap, och att
trängseln vid dessa bjudningar öfvergick all beskrifning. Man kunde
knappt vända sig, och att roa sig kunde alls icke komma i fråga.
När denna bal väl var öfverstökad, kunde kejsarinnan mottaga
sina vänner på det sätt, hon tyckte bäst om, och vanligen
förekommo tre, ibland fyra — beroende på tiden för fastlagens början —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
