Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Sällskapslifvet i Petersburg 1883—1894
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till klockan tolf, då kejsaren tog afsked af sina vänner till nästa
säsong och omedelbart afreste till Gattjina, dit hofvet samma
natt återvände.
Fastlagstiden tillbragtes vanligen i Gattjina, och vid påsken
återvände kejsarfamiljen till staden för några dagar. I juni
flyttade den öfver till Peterhof vid Östersjön, och i juli företog den
på sin jakt en utflykt till Finland. I augusti började de stora
sommarmanövrerna, hvarefter kejsaren och kejsarinnan vanligen
reste till Danmark med sina barn. Detta var den tid Alexander
III betraktade som sin verkliga ferietid. Där kunde han lefva som
privatperson, omgifven af själsbefryndade människor; där kunde
han några ögonblick få glömma, att han var alla ryssars tsar, och
få njuta lifvet på det sätt han bäst tyckte om.
Visserligen förekommo åtskilliga variationer i denna årets
vanliga gång, såsom besök hos eller från främmande monarker eller
resor till de inre delarna af riket; men i allmänhet förlöpte
kejsarfamiljens lif på det sätt jag här nämnt.
Naturligen blef äfven societetslifvet i Petersburg påverkadt
af alla dessa förhållanden och undergick en viss förändring från
de vanor, som varit rådande under den föregående regeringen.
Särskildt dansade man mera och kritiserade mindre. Salonger,
tillhörande hvad man i England och å andra håll kallar oppositionen,
stängde efter hand sina dörrar. På ett eller annat sätt kände
man där, att man numera kommit ur spelet, och skandalerna inom
societeten dryftades nu endast inom storfurstinnan Maria
Pavlovnas kotteri. Allmänheten var ej längre intresserad af politiken,
emedan den kände — utan att detta någonsin blifvit utsagdt —
att detta var ett område, som kejsaren förbehållit för sig själf.
Naturligtvis kunde folk prata — hvilket ju aldrig kan hindras —
men numera med den skillnaden, att då något klander hördes,
detta var riktadt mot den eller den ministern, men aldrig mot
kejsaren, medan det under dennes faders tid varit tvärtom. Då var
det monarken, som togs för hufvudet, under det hans ministrar
gingo fria.
Äfven moralen tycktes undergå en viss förändring. Fula
skandaler blefvo mera sällsynta, och jag kan icke nu påminna mig
någon sådan af särskildt skamlig natur. Bland de ledande inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
