Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Alexanders ministrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afgörande, som säkert skulle alldeles förkrossa den gamle mannen,
hvilken med sin starka pliktkänsla helt visst skulle själf anhålla om sitt
entledigande, om han såg sig ur stånd att vidare sköta sin tjänst.
Efter en långvarig sjukdom och därpå följande ännu längre,
på Krim tillbragt tjänstledighet kom Ivan Alexejevitj tillbaka
till Petersburg och återupptog ännu en gång sitt arbete; men hans
forna arbetskraft var borta, och borta var äfven den energi, som
varit så utmärkande för honom. Efter några månader anhöll
han om sitt afsked, kanske äfven trött på de många intrigerna
mot honom. Innan han afgick från sitt ämbete,
rekommenderade han vid ett sista samtal med kejsaren Witte till sin
efterträdare. Han drog sig tillbaka till privatlifvet och dog två år
därefter, djupt saknad af alla som kände honom, och
efterlämnande minnet af en af de trognaste tjänare kejsaren någonsin haft.
Redan innan döden bortryckte Visjnegradskij, hade Witte
blifvit en af det officiella Rysslands mest framstående män. I
ovanlig grad duglig, intelligent och med verkliga
statsmannavyer, visste han hvad han ville, och i Ryssland är detta en egenskap
man sällan påträffar. Han var äregirig; han älskade makten och
var en af de få män, som förstodo nyttja den. Framför allt ägde
han en ingående kännedom om mänskligheten, dess brister och
dess uselhet. Fri från fördomar, var han icke den, som lät sig
bindas af några öfverenskommelser, och under hela sin bana har han
gifvit slående exempel på sitt förakt för allmänna meningen.
Om också icke någon Napoleon eller en Bismarck, var han
ovedersägligen en stark ande, måhända med en Richelieus kynne,
hvilken uppsteg till sin höga ställning, emedan en konung hjälpte
honom, icke emedan han hjälpte en konung.
I närvarande stund är grefve Witte utan tvifvel den skickligaste
statsman Ryssland äger, ehuru det kan vara rätt tvifvelaktigt,
huruvida han någonsin återkommer till makten med den tunga
bördan af Portsmouthfördraget hängande om sin hals.
Jag kan ej afsluta detta kapitel utan att nämna några ord om
en annan af Alexander III:s ministrar, som spelade en viktig roll i
det allmänna på grund af de reformer han åvägabragte inom
rättsväsendet. Nikolaus Valerianovitj Muraviev var en mindre
vanlig karaktär. Han var allmän åklagare vid rannsakningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
