Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 21. De sista dagarna på Livadia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TJUGUFÖRSTA KAPITLET
De sista dagarna på Livadia.
Det var en vacker hösteftermiddag, nästan sommarlik i
sin skönhet, då Polstjärnan med kejsarstandaret i topp
ångade in i Jaltas hamn. Alla ortsmyndigheterna hade
samlats där för att invänta kejsarens och hans familj ankomst.
De hade icke besökt Krim på tre år, och som vanligt, när de kommo
ned till sitt sydresidens, strömmade hela befolkningen ut för att
mottaga dem och betyga sin glädje. Livadia var snarare en villa
än ett palats. Det hade blifvit uppbyggdt för kejsarinnan Maria
Alexandrovna, hvars hälsotillstånd ofta nödgat henne att
tillbringa höst- och vintermånaderna i ett varmare klimat, och hade
af henne blifvit testamenteradt till hennes äldste son. Men
kejsaren delade icke sin mors förkärlek för stället, och det var ej ofta
han besökte det. Vid detta tillfälle var det endast med stor
tvekan han gått in på att alls stanna på Livadia, ty hans önskan var
att begifva sig direkt till Korfu. Han tycktes ha en aning om,
att platsen skulle blifva ödesdiger för honom, och yttrade till och
med något härom till kejsarinnan. Men förhållandena och läkarne
blefvo honom för öfvermäktiga, och han lät sig öfvertalas att pröfva
hvad Krims klimat kunde uträtta och försöka samla krafter för
den längre resa, han emotsåg med en ifver, som man aldrig funnit
honom visa för någonting förut.
När kejsarjakten lade till vid kajen, kände Alexander sig icke
tillräckligt stark för att mottaga myndigheterna ombord, som han eljest
vid sådana tillfällen brukade göra. Kejsarinnan hälsade dem
med sin vanliga vänlighet och sitt vackra leende, sägande, att
kejsaren kände sig trött efter resan, men att han var bra mycket
bättre, och att hon hoppades, att några månaders vistelse i det
härliga klimatet på sydkusten snart skulle göra honom frisk igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 14:21:38 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bakom/1/0175.html
