Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Adressen från Zemstvon i Tver och dess följder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af bordskärl af guld och silfver och andra dyrbara föremål. När
mottagningen var slut, vände sig kejsaren, som under hela tiden
denna räckte stått och vridit på en papperslapp, som legat i
bottnen på hans mosskulle, till församlingen och yttrade följande:
»Det gläder mig att representanterna för landets alla stånd och
klasser infunnit sig här för att till mig uttala sina undersåtliga och
lojala känslor. Jag tror på dessa känslor, som ligga hvarje ryskt
hjärta i blodet. Men det har kommit till min kunskap, att under
de senaste månaderna inom några zemstvo-församlingar
förnummits uttalanden af sådana, som hängifvit sig åt de dåraktiga
drömmarna, att zemstvoerna skulle kunna bli kallade att deltaga i
landets styrelse. Jag vill att hvar och en skall veta, att jag kommer
att för hela nationens bästa uppbjuda all min makt för att lika
bestämdt och kraftigt, som min djupt saknade fader gjorde,
upprätthålla det absoluta enväldets principer.»
Personer som vid tillfället voro närvarande hafva berättat,
att Nikolaus II, då han yttrade dessa ord, var till ytterlighet blek
och upprörd, och att, ehuru han började sin uppläsning med
lågmält röst, denna slutligen höjdes till verkligt skrik. »Han rent af
tjöt ut dem till oss», förklarade ett ögonvittne, »och då han
uttalade de sista orden, gjorde han med handen en åtbörd, som om han
utslungade en hotelse.»
Den bestörtning, dessa ord framkallade, trotsar all beskrifning.
Ehuru närmare tjugu år gått sedan den dagen, tala ännu de, som
voro närvarande vid det så minnesvärda tillfället, därom i upprörd
ton. Dessa ord gingo som en löpeld genom hela Ryssland och
skingrade på ett bryskt och hänsynslöst sätt många förhoppningar.
Lojala ryssar kände sig icke blott nedstämda utan rent af skamsna
öfver att en sådan tillrättavisning gifvits dem inför utländingar,
sådana som polacker och tyskar, af hvilka det fanns många i de
olika deputationerna. Därjämte kände man, att inga bland dem,
som samlats i denna praktsal för att till sin suverän och hans unga
brud frambära sina välönskningar om lycka och välgång, förtjänade
få ett sådant epitet utslungadt öfver sina hufvud; ty det uttryck,
som fått tillmälet »dåraktiga drömmar», hade endast varit
berättigade och från all revolutionär klang fria önskningar. Många
kände äfven, att den ton, kejsaren användt, var nedsättande för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
