Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Kejsarens och kejsarinnans omgifning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som utmärkt ryska hofvet, försvann, och furstinnan Galitzin
införde stela, tunga former, där förut ståt och prakt härskat. Hon
uppträdde, som om det vore under hennes värdighet att visa någon
vänlighet mot de personer, med hvilka hon kom i beröring, och
gjorde hvad hon kunde för att accentuera det kyliga sätt, hvarpå
societeten hölls på afstånd af kejsarinnan.
Det var lustigt att följa och iakttaga hennes mottagningar.
När helst någon henne obekant, herre eller dam, presenterade
sig, brukade furstinnan Mary, om den främmande också kom
från någon af rikets aflägsna provinser, bokstafligen förkrossa
dem med några torra anmärkningar och det sätt, hvarpå hon lät
dem känna, att de aldrig bort infinna sig.
Sådana personer värdigades hon hvarken vid deras ankomst
hälsa med ett »god dag» eller när de aflägsnade sig med ett »farväl»;
hon behandlade dem, som om de ej hade någon rätt att existera,
och dock voro dessa ofta mycket betydande personer i sina
landsändar. Därför när de återkommo till hembygden, var det
naturligt, att de skulle klaga, att de icke ens blifvit höfligt
mottagna i hufvudstaden, där de infunnit sig för att bringa sin suverän
sin hyllning.
Furstinnan hade äfven ett betydande inflytande i politiska
angelägenheter, ehuru hon aldrig begrep så särdeles mycket däraf.
Dock blefvo åtskilliga personer genom hennes bemödanden insatta
på höga platser. Så sjöng hon till exempel general Kuropatkins,
hvilken sades vara hennes specielle skyddsling, lof så länge och så
ihärdigt för Nikolaus II, att kejsaren afskedade general Vannovskij
— hvilken under en följd af år stått i spetsen för krigsministeriet
och var en rättfram och frimodig man — och ansåg sig ej kunna göra
bättre än att på denna ansvarsfulla befattning insätta general
Kuropatkin.
Äfven för utrikespolitiken intresserade hon sig. En gång hade
hon ett allvarsamt mellanhafvande med grefve Muraviev strax
före dennes död rörande en depesch, som han ämnade sända till
London angående sina underhandlingar med Japan i koreanska
frågan. Men ehuru grefve Muraviev var en den artigaste man,
var han icke den som i viktiga frågor gaf vika, och han vägrade att
tillmötesgå furstinnan Galitzins önskningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
