Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Nikolaus II:s kröning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en af de båda hufvudpersonerna vid ett liknande lysande
skådespel.
Kröningsceremonien aflöpte lyckligt, utom att, då kejsarparet
lämnade Himmelsfärdskyrkan för att färdas omkring till de andra
kyrkorna i Kremlin, Nikolaus II vid inträdet i Ärkeängelskyrkan,
där Moskvas gamla tsarer ligga begrafna, snafvade och var nära
att falla under tyngden af sin tunga kröningsmantel och ännu
tyngre krona. Spiran föll ur handen på honom, och man måste föra
honom åt sidan och gifva honom vatten att dricka för att han
skulle komma till sig själf igen. Skrockfullt folk såg genast i
denna vanmakt ett förebud till framtida olyckor. Att han tappade
spiran, hvilken han hade bort gripa om med lika kraftig hand som
hans fader gjort, tolkades som ett tecken till svaghet icke blott af
fysisk utan äfven af moralisk art. Sålunda blef i stället för
tillförsikt och hopp om kommande lyckosamma dagar farhågan för
Rysslands framtid redan nu ett ofta förekommande ämne för
samtal man och man emellan.
De första dagarna, som följde på kröningen, aflöpte väl och utan
att något störde det på förhand antagna programmet.
Baler gåfvos, fester pågingo enligt gammal rutin, och utländska
furstar och furstinnor, som infunnit sig från när och fjärran för
att bevista kröningsceremonien, undfägnades på bästa vis och fördes
omkring för att taga Moskvas alla olika sevärdheter i betraktande.
Rysslands adel gaf en ståtlig bal, vid hvilken hela hofvet var
närvarande, och en galaföreställning på Operan erbjöd äfven ett lysande
skådespel. Men där fanns ingen entusiasm, ingen gladare
liflighet, och trötthetskänsla var kanske det mest genomgående draget
under dessa tre veckor, som hjärtligt tråkade ut alla, och hvars slut
en hvar önskade. Den enda bal, som verkligen kunde kallas
lyckad, var den som gafs af storfurst Sergius och hans gemål.
Vid den tiden var storfursten generalguvernör i Moskva. För
egen del hade han icke lyckats göra sig omtyckt af dess invånare,
som ännu saknade gamle furst Dolgorukijs styrelse; men
storfurstinnan hade vunnit sympati och hängifvenhet hos en hvar, som
kommit i beröring med henne. I Petersburg hade hon
förefallit trög och tyst, men då hon blifvit lämnad på egen hand och
hänvisad till sina egna resurser samt nödgats att, så att säga, spela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
