Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Missnöjet strömmar öfver bräddarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilket departement förvaltningen af denna viktiga linie skulle
anförtros: skulle den lyda under finans- eller krigsministeriet?
Vid denna tid stod grefve Witte i spetsen för
finansdepartementet, medan general Kuropatkin innehade
krigsministerportföljen. Hvardera af dessa båda herrar ville hafva järnvägen under
sin förvaltning; bägge hade de många talande argument till stöd
för sin mening, och båda hade tillfälle att framlägga dessa argument
för Nikolaus II. Kejsaren var först obetingadt af den meningen,
att general Kuropatkin skulle hafva den sibiriska järnvägen
under sin kontroll, och biföll därför dennes önskan. När grefve
Witte följande dag infann sig hos tsaren, påvisade han genom sin
framställning af förhållandena för den förbluffade monarken, att
finansministeriet vore det rätta departementet, till hvilket järnvägens
förvaltning borde förläggas; och så blefvo hans argument segrande
med den påföljd, att den föregående dagens beslut blef ändradt.
Men dagen därpå kom Kuropatkin tillbaka igen, och åter steg
vågskålen till dennes förmån, tills Witte med nya skäl ännu en gång
utverkade ett beslut till förmån för sitt departement. Så påstås
det hafva fortgått ända till sjutton gånger, tills grefve Witte omsider
genom att hota att afgå, om icke förvaltningen anförtroddes åt
finansdepartementet, erhöll kontrollen öfver järnvägen.
Det ofvan påpekade missnöjet rådde ej blott inom de lägre
klasserna och medelklassen, det fanns äfven inom de högre
samhällslagren, som förargades öfver och klandrade det försummande af
hoflifvet, som blifvit karaktäristiskt för den nya regeringen. Den
isolering från världen, hvari Alexandra Feodorovna lefde, sågs
ehuru den icke var så fullständig som den längre fram blef,
med oblida ögon af den ryska hufvudstadens lefnadsglada värld.
Efter hand saknade man henne ej vidare, och hennes närvaro, då
hon täcktes infinna sig vid ett samkväm, kändes mera som ett
besvär än som en ära. Och genom denna frånvaro af ett hof, uppstod
inom sällskapslifvet en viss slapphet i seder och moral, då man var
säker om, att man aldrig skulle behöfva möta beröm eller klander,
hvad helst man gjorde. Men det var ej nog härmed, ty societeten,
som icke fann några ämnen för prat i hvad som skedde eller sades
vid de kejserliga mottagningarna, hvilka spelat en så stor roll under
vintersäsongen i Petersburg, började vända sin uppmärksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
