Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Missnöjet strömmar öfver bräddarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som drog i trådarna, men fåfänga var lika främmande för hans
natur som klipskhet var ett af dess förnämsta drag. Han var en
skarpsinnig iakttagare, och under de år han tillbragte i Berlin —
som vid den tiden, tack vare furst Bismarcks väldiga
personlighet, var världspolitikens centrum — hade han omsorgsfullt
studerat den internationella politikens alla irrgångar och ägnat särskild
uppmärksamhet åt tyske rikskanslerens person.
Han var ärelysten, och en af hans stora drömmar var bildandet af
en koalition mot England, som han betraktade såsom Rysslands
traditionella fiende. Allt engelskt hatade han, och längre fram, då
han kom att leda Rysslands utrikespolitik, gaf han uttryck åt detta
hat genom att söka minska Englands prestige såväl i den närmare
som den fjärmare orienten, där hans klara hjärna gissade, att faran
för framtiden lurade. När grefve Sjuvalov lämnade Berlin, sade
äfven grefve Muraviev den tyska hufvudstaden farväl. Han
utnämndes till rysk minister i Köpenhamn, en på den tiden mycket
eftersträfvad post på grund af de fasta band, som förenade
Danmarks kungafamilj med Rysslands kejsarhus.
Medan han var där, vann han drottning Louises bevågenhet och
äfven kejsarinnan Maria Feodorovnas aktning, men han var furst
Lobanovs svarta får, hvilken efterträdt herr von Giers såsom
utrikesminister, och fursten gjorde allt hvad han kunde för att skjuta
honom åt sidan och tvinga honom att draga sig tillbaka till
privatlifvet.
Grefve Muraviev låtsades icke märka denna animositet och
gjorde sig all möda för att undvika hvarje sammanstötning med
sin chef. Men härutinnan lyckades han icke; och det påstods,
att ordern angående hans hemkallande från Köpenhamn faktiskt
låg färdig och väntade på tsarens underskrift, då furst Lobanov
plötsligt afled och Nikolaus II, följande sin mors råd, utnämnde
grefve Muraviev till hans efterträdare.
I den ansvarsfulla ställning han nu fick uppbjöd grefven all sin
energi för att utomlands upprätthålla Rysslands anseende. Ehuru
han icke var någon vän af alliansen med Frankrike, fogade han sig i
denna och gjorde sitt bästa under förhållanden som han själf
icke gillade, men som han fått på sin lott att försvara. Med
Tyskland sökte han underhålla goda förbindelser, och en af hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
