Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Första och andra riksduman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hänförelse, till dess att regeringen funnit lämpligt kväfva det, gick
den första lagstiftande församlingen (eller åtminstone de
medlemmar af densamma, som, om ock liberala till sin åskådning tillhörde
den moderata sidan) till verket med de allra bästa afsikter. De
trodde fullt och fast, att deras suverän menade ärligt och
uppriktigt med dem, att han verkligen ville söka afhjälpa Rysslands
behof och föra nationen in på ordningens och utvecklingens väg
med tillhjälp af dess representanter, som bättre än hans ministrar
kunde bringa till hans kännedom de missförhållanden som
hufvudsakligen borde undanröjas. Det var med sådana illusioner de
började sina arbeten. Föga kunde de ana eller tänka, att hvarken
tsaren eller de bland hans rådgifvare, som åtnjöto hans förtroende,
någonsin haft för afsikt att bevilja andra privilegier eller
rättigheter utöfver den att yttra sig om ställningar och förhållanden;
någon afsikt att medgifva någon verklig förändring i styrelsesättet
fanns för visso icke.
Första konflikten uppstod, då svaret å trontalet kom under
diskussion. Det var då, som de radikala elementen inom duman
började göra sig hörda och med nybörjares hela hetsighet kastade sig
i striden. Det får ej glömmas, att denna på ett så oväntadt sätt
hopbragta församling hufvudsakligen utgjordes af personer, som
voro absolut utan all erfarenhet om sättet, hvarpå parlamentariska
förhandlingar böra föras. Ehuru ifriga att visa hvad de dugde
till, saknade de förmåga af själfkontroll, liksom de ej kunde hålla
diskussionen inom förnuftiga gränser. Den auktoritet, som
endast gamla politiker kunna besitta, var fullkomligt frånvarande.
Det var därför naturligt, att det skulle bli krångel och oreda.
Politiska partier i den mening dessa förstås i Europa funnos icke då
och finnas icke ens nu i Ryssland, där det endast förekommer
politiska meningar. Hur skulle man då kunna vänta sig några
lidelsefria eller ens förnuftiga diskussioner angående de otaliga
ärenden, som påkallade uppmärksamhet? Hvar och en höll på
sin mening och sökte få denna att segra öfver sidokamratens.
Olyckan var, att hvarken duman, regeringen eller tsaren kunde
göra klart för sig, att denna första lagstiftande församling ej kunde
vara annat än ett försök till konstitutionell styrelse, sådan denna
förstods i Europa; att man, innan man utarbetade lagar eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
