Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Stolypins karriär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Medan han lefde ute i landsorten, hade han inga förhoppningar
om att någonsin kunna komma fram annat än på den
administrativa banan, såsom vanligen är fallet med statens ämbets- och
tjänstemän, och den tanken, att han skulle kunna blifva kallad
till en viktig post i hufvudstaden, hade aldrig fallit honom in.
När han mottog uppmaningen att infinna sig i Petersburg, stod
han alldeles häpen öfver denna oväntade tur, men fann sig mycket
snart, och som han var en mycket skarp iakttagare af
människonaturen, hade han knappt blifvit presenterad för Nikolaus II,
förrän han var på det klara med dennes karaktär och rätta sättet att
påverka densamma för att själf få en ledande roll i hans rådslag.
Dessa båda män hade mycket gemensamt, ehuru det fanns ringa
sympati dem emellan. Stolypin ägde visserligen större bildning
än tsaren, liksom han hade mera beslutsamhet och mera fasthet
i karaktären, men i hans naturs innersta gömslen kunde spåras
samma hårdhet, samma tyranniska böjelser, samma brist på
hjärta, samma egoism.
Stolypin var en orädd man, men med ett fatalistiskt
temperament. Han trodde fullt och fast, att han icke skulle dö förrän
å den för honom af ödet bestämda dagen, och denna öfvertygelse
kom honom ofta att synas djärf och oförvägen, medan han i själfva
verket endast var likgiltig i fråga om ett öde, som han ansåg
redan vara afgjordt af en högre makt än hans egen. En dag i hans
ungdom hade en spåkvinna sagt honom, att han skulle komma
att uppnå en hög ställning, som han skulle få behålla till sin död,
och skeptisk som han i andra hänseenden var, trodde han på
denna spådom, som på ett egendomligt sätt skulle slå in. Mån
om sin myndighet, själfvisk, skoningslöst hård, när helst han
befarade, att hans egna intressen voro hotade, lyckades han under
de år han var vid makten göra sig lika hatad af anarkisterna,
som han ansågs bekämpa, som af de konservativa, hvilkas
intressen han troddes bevaka.
Den lätthet, hvarmed han lyckades få alla sina meningar och
alla sina planer gillade af kejsaren, skulle i och för sig hafva skaffat
honom många fiender, äfven om han icke genom sitt personliga
sätt väckt allmän förargelse. Af naturen öfvermodig hade han
ej ringaste hänsyn för andras känslor och respekterade hvarken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
