Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Kort karaktäristik af Kokovtsov
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anmärkte, att ehuru det var förfärligt och sorgligt, att ett så
lömskt brott gjort slut på en så gagnande lefnad som den
aflidne ministerns varit, man dock icke hade skäl att frukta för
framtiden, då man med en så vis regent som Nikolaus II kunde
vara viss om, att Rysslands intressen icke skulle komma att
försummas och att han nog skulle veta, hvar han skulle söka en
värdig efterträdare åt Stolypin och hvar han kunde finna honom.
Dessa ord voro i tsarens smak, och när Makarovs afgång blef ett
fullbordadt faktum, kallade han Maklakov till Petersburg och
insatte denne på hans plats.
Detta tyckte Kokovtsov icke om, och sättet hvarpå han hållits
utanför spelet förargade honom. Redan förut hafva friktioner
förekommit emellan honom och tsaren och torde med tiden
resultera i att stärka Vladimir Nikolajevitj i hans beslut att,
medan han ännu står på sin lyckas höjdpunkt, draga sig
tillbaka, icke ur det allmännas tjänst, men väl från posten såsom
premiärminister.
I en sådan ställning skulle han alltid blifva tagen till råds i
viktigare frågor och kunna göra hvad han behagade. En
älskvärd svaghet hos den nuvarande premiärministern är hans
beundran för det täcka könet. Detta har ofta väckt skarpt klander,
emedan det allmänt ansetts, att då man åtagit sig värfvet att styra
ett rike som Ryssland, man bör vara mera försiktig i sina
handlingar och icke gifva världen tillfällen att säga, att man är färdig
att glömma landets intressen, när helst det fallit en fager sirén
in att huldrikt le emot en. I Petersburg vet man berätta, att
man genom en väninnas bemedling skulle af Kokovtsov kunna
vinna allt man önskade.
Men med alla sina brister har Vladimir Nikolajevitj gjort riket
en stor tjänst, nämligen genom att inlägga sitt veto mot den
löjliga entusiasm, som på ett så konstladt vis sattes i gång i landet
för de slaviska kungarikenas sak. En tid kunde man befara,
att dessa vettvillingar skulle indraga Ryssland i ett krig med
Turkiet eller med Österrike, hvars utgång kunde vara skäligen
oviss. Endast Kokovtsov hade nog sundt förnuft att
uppbjuda allt sitt inflytande mot denna dårskap och hindra
fortsättandet af denna oförnuftiga agitation. Han påvisade för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
