Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Utrikesdepartementet under Nikolaus II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillfällen han hade — och dessa voro alltför många — att påtaga sig
ett sådant. Han afskydde krig, och, i betraktande af de många
anhängare en aggressiv politik på senare tiden haft i Ryssland,
var det en stor tur för landet, att denna icke fann något eko inom
utrikesdepartementet. Sasonov har sundt förstånd och inser till
fullo den situation, hvari Ryssland för närvarande befinner sig,
och omöjligheten för en tid framåt att fullfölja någon aggressiv
politik. Såsom sådan är han rätte mannen på rätta platsen
i rättan tid.
Sasonov blef utnämnd till sin nuvarande befattning genom
Stolypins inflytande, hvilkens hustru var hans svägerska. Medan
Peter Arkadjevitj ännu lefde, var hans ställning starkare än
nu, då hans politik icke harmonierar med Kokovtsovs planer.
Men i ett hänseende äro dessa båda ense, nämligen om att
icke gifva efter för larmet och skriket i pressen och från de
entusiastiska idioter, som mena, att det är Rysslands plikt att
öda bort sina pengar och sina barns blod för att hjälpa kung
Ferdinand och de andra små potentaterna, som regera på
Balkanhalfön, att realisera sina ärelystna planer.
Sasonov har alltid stått i godt förhållande till de vid
Petersburgshofvet ackrediterade utländska diplomaterna. Han menar
att tvister ej gagna något till, och han har alltid vänliga ord
att säga äfven till sådana, som drifva mot hans egna motsatta
meningar. Han skakar nervöst hand med alla han möter, tager
alltid emot deras inbjudningar och bjuder dem i sin tur till
sitt eget gästfria bord. Han skulle icke kunna vara oartig
eller säga något skarpt ord äfven där det kunde förtjänas. Han
styr utrikesdepartementet, icke med järnhand, utan med en
mycket len silkesvante, och är ibland rädd för sina egna
underordnade; vågar icke motsäga dem, om de visa sig arroganta, och
då han nödgas ge en tillrättavisning, så sker det under nästan
ursäktande former. Banna kan han icke, och att straffa
förstår han ej. Men på samma gång besitter han en passiv fasthet,
något som ofta utmärker blyga temperament och som kommer
dem att stå fast vid sina beslut med en envishet, som
bestämdare och kraftigare karaktärer ofta nog icke lyckas ådagalägga.
Då Sasonov förra hösten for till Paris och Balmoral, sparade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
