Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Utrikesdepartementet under Nikolaus II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under deras besök i Danmark. Unga grefvinnan Toll hade vunnit
kejsarinnan Maria Feodorovnas välvilja, hvilken välvilja fortfor
äfven sedan hon blifvit gift med den unge herr Isvolskij.
Såsom jag tror mig redan hafva nämnt, har posten i
Köpenhamn alltid varit mycket eftersökt bland våra diplomater, på
grund af de tillfällen den gifvit dem att på annat sätt än
under de i Petersburg nödvändiga högtidliga formerna
sammanträffa med suveränerna, och den har vanligen ansetts vara ett
öfvergångsstadium till högre värdighet. När Isvolskij blef
utnämnd till chef för utrikesdepartementet, var det en öppen
hemlighet, att han därför hade att tacka änkekejsarinnans inflytande;
och visst är, att hon aldrig vacklat i de vänliga känslor,
hvarmed hon följt hans karriär. Isvolskij besitter till fullkomlighet
konsten att göra sig omtyckt af dem, som han kan hafva gagn
af. Begåfvad med briljant konversationsförmåga samt med en
ledig penna, med hvilken han raskt och väl affattar sina depescher,
är han dock till sin natur grund och fåfäng. Han inbillar sig att
han är ett snille, emedan han kan prata. På grund af sitt
öfvermodiga uppträdande och sitt obehagliga sätt är han just icke
synnerligt omtyckt bland sina ämbetsbröder, särskildt de inom
utrikesdepartementet i Petersburg anställda. Det korta sätt,
hvarpå han behandlar sina underordnade, och hans undfallenhet
mot sina förmän har skaffat honom otaliga fiender. Allt emellanåt
har mycket pratats om hans tillvägagåenden vid befordringar
inom diplomatiska kåren under den tid dessa berodde på honom.
Det påstods, att rikt folk alltid hade företräde, och att fru Isvolskij
alltid uppträdde i nya juveler, när ett visst legationsråd utnämndes
till ambassadör. Som hennes rykte var fullkomligt oantastligt,
tänkte man genast och sade det äfven, att det lyckliga
legationsrådet visat sin tacksamhet mot mannen genom att erbjuda hustrun
en liten present. Dylikt prat borde naturligtvis icke förekomma
om en person i den ställning Isvolskij innehade.
Rysslands sändebud i London grefve Benckendorff hör äfven
till de lycklige, som hafva en tids anställning i Köpenhamn att
tacka för sin framgångsrika karriär. Han hade emellertid mera
reella skäl än Isvolskij för att nå en af de mest eftersökta
posterna. Han var son till en man, som varit en af kejsar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
