Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet: Brorsonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Ni är en räddande engel”, förklarade den
resande med så mjuk röst som hans af köld skälfvande
läppar kunde medgifva.
”Gud nåde den som skall vara ute i sådant väder!”
återtog den beklagande stämman.
”Era ord värma mig redan”, komplimenterade
den utestående; ”går det inte an att öppna litet på
porten, så att jag åtminstone kan få sticka in min
nästan förfrusna näsa?”
”Jag törs ej.”
”Hvarföre törs ni ej?”
”Kommissarien skulle bli så ond så ...”
”Men Gud skulle belöna en så god gerning och
han förmår väl mera än alla kommissarier i verlden.”
Denna lyckligt använda replik hade portens
öppnande till följd. Vår resande inträdde i farstun, hvars
mörker likväl icke tillät honom att upptäcka den
räddande engeln.
”Kom in till oss så länge”, bad denna, hvarvid
en dörr i farstun öppnades.
Den resande var ej sen att efterkomma tillsägelsen
och befann sig snart i en liten kammare, svagt upplyst
af en dank i jernstake och möblerad i förhållande till
ekläreringen, samt icke mycket varmare än farstun.
Kommissarien Rollins brorson sökte nu med ögonen
den räddande engeln och fann framför sig stående
en ytterst tarfligt klädd flicka af omkring 14 års
ålder, lång, mager och gänglig, bara ben och skinn,
såsom det heter, men i hvars bleka utmerglade
ansigte hvälfde sig ett par stora högblå ögon, i rikt
mått uttryckande hvad det öfriga af gestalten icke
syntes förmå, de 14 årens mildhet och oskuld.
”Det var mycket beskedligt af er, min goda flicka,
att släppa mig in”, började nu unga herr Rollin, i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
