Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet: Kronan bland takstolar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Om han skulle vakna och spionera på oss ...
Detta gömställe känna endast den högste och jag ...
ni blir nu den tredje.”
”Var lugn, han sofver ... men för säkerhetens
skull vill jag ...”
Den svarte närmade sig på tåspetsarna soffan och
lyste med ljuset öfver den sofvandes ansigte.
Vår hjelte fortfor att utföra sitt sofparti med
samma virtuositet.
”Han sofver så tungt”, förklarade också forskaren,
”att knappast himlens åska skulle kunna väcka
honom.”
”Godt! skyndom oss då! ... jag vill bara först
tända lyktan.”
De begge nattvandrarne lemnade sängkammaren.
Men nu blef det lif i den sofvande. Hastigt och
lustigt var han på benen och blef i sin ordning den
spejande.
Han såg genom dörrspringan huru farbrodern satte
ljus i lykta och derefter svepte in sig i en fårpels,
ungefär af samma ålder som pantalongerna. Äfven
läsarpresten försåg sig med öfverrock, hvarföre vår
hjelte, som förmodade att det gällde en nattlig utfärd
i den ingenting mindre än sköna naturen, likaledes
omgjordade sig med hvad han hade till hands, ty det
var hans fasta beslut att följa efter dem, dels för att
få veta hvad de vid sådan tid på dygnet kunde hafva
för sig, dels ock i tanka att derigenom få utredt det
besynnerliga förhållande som tycktes råda emellan
farbrodern och den svarte.
Farbrodern och hans vän lemnade nu äfven det
yttre rummet. Efter i strumplästen smög vår hjelte,
tyst och elastigt som en katt när den smyger efter
rottan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
