- Project Runeberg -  Kråknästet. Berättelse ur Stockholmslifvet /
34

(1849) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjerde kapitlet: Vidare om den stora skatten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


”Är det samma svartrock som var här på samma
gång som jag?”

”Ja visst.”

”Ha!” ropade vår notarie och lemnade hastig
kammaren, hvarefter han med några skutt var uppför
trapporna och in i salig farbrors yttre rum.

Midt på golfvet i detta rum stod ett bord, vid
hvilket trenne herrar sutto, bland hvilka Konrad genast
igenkände den svarte, hållande i handen ett papper.
Framför bordet stod Ellens moder; den aflidnes
hushållerska, med ögonen fulla af tårar och munnen
öfverflödande af häftiga utlåtelser.

”Det är nedrigt, det är himmelsskriande att lemna
sitt eget barn och dess moder utan stöd och hjelp!”

”Ni är otacksam mot er salig husbondes minne
... han har ju testamenterat er och er dotter hela
det här huset?”

”Det här rucklet, som knappast är värdt att sätta
eld på ... Att så behandla mig och mitt stackars
barn! ... förbannelse öfver honom der han ligger!”

Det var under denna ordvexling som vår notarie
gjorde sitt inträde.

”Ber om förlåtelse”, började han, vänd emot den
svarte; ”men jag förmodar jag har den äran att
vara bekant.”

”Jag tror väl”, yttrade den svarte, i det han
steg upp och på det förbindligaste nalkades den unge
mannen, ”det är ju herr Rollin?”

”Den aflidnes köttslige brorson”, svarade notarien,
”och, som jag förmodar, i denna egenskap ingen
öfverflödig person vid detta tillfälle.”

”Visserligen icke öfverflödig”, genmälte den
svarte; ”jag beklagar blott, att vi icke haft oss bekant
herrns eller herrns fars adress i och för begrafningens
skull, oaktadt den saligen afsomnades

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:21:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bakrak/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free