Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet: Hämnden bål och Fenix därutur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”De låtsa ha arbete för sig”, fortfor han,
betraktande diverse frammeliggande våder och ärmar till
gröfre lärftsskjortor, förfärdigade för någon lärftsbod;
”men de lura mig ej dermed ... Der står en
panna, ser jag, med kall oskalad potatis uti och der på
talriken, gubevars, ligger en spicken sill ... o sancta
simplicitas! under dig ligger en hund begrafven ...
men man måste begagna tiden.”
Ånyo genomsöktes, upp och nedvändes allt, men
utan resultat. Dock stannade det icke blott vid
jordvåningen; med lyktan i hand smög sig äfven den
svarte uppför trappan och ingick i den aflidnes rum, der
en lika omsorgsfull visitation företogs och slutades,
ehuru lika fruktlöst. Den outtröttlige ilade derefter
upp på vinden, kastade en förtviflad blick upp åt den
fördömda, förr så välsignade, takstolen. Ny med
lifsfara förenad klättring — ny undersökning från ofvan
till nedan, — men allt förgäfves, förgäfves!
Öfverhöljd af dam och drypande af svett linkade
han slutligen utför trappan tillbaka, och när han åter
inkommit i hushållerskans rum, sjönk han ner på en
stol, magtlös till kroppen och förkrossad till själen.
I detta tillstånd förblef han minuter, ja qvarter, till
dess han hastigt spratt upp från stolen och såg på
sitt fickur.
”Förbannelse! hon slår snart nie ... jag kan
ej dröja längre!” ropade han med hårdt sammanbitna
tänder; ”förbi, förbi! ... I morgon säljes detta hus
och jag kan aldrig mer sätta min fot öfver dess
tröskel ... Ah! de få sina trehundra riksdaler för
detta näste och således ändock något, medan jag ...
jag! ... vissne för tid och evighet den hand, som
stal ifrån mig min rättmätiga egendom! ...”
”Men”, återtog han efter en stunds tystnad,
”dessa trehundra riksdaler skola ej räcka i evighet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
