Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet: Mittet af Kråknästet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öster och helsar sin gamle bekante, den yrvakne
jorden.
”Herre gud!” ropade den unga damen; ”är det
verkligen ni! ... är det notarien!”
”Ja det är jag”, stammade häradshöfdingen; ”men
jag begriper ej ... vet ej ... kan ej ...”
”Ni känner då inte igen Ellen?” frågade hon
halfhögt med en tåreperla i hvardera solen.
”Herre min gud!”
”Ack ja!”
”O himmel! ... hvad ni har vuxit opp! hvad
ni har blifvit vacker!”
Häradshöfdingen rusade fram, fattade Ellens begge
händer och hade säkert slutit henne i sin famn midt
på torget, om det varit lika tillåtligt som förlåtligt.
”Men så säg då ...”
”Ack hvad det var lyckligt!”
”Men så säg då, hvarifrån kommer ni? ... bor
ni i himmelen eller på jorden?”
”Jag bor på Hotel Garni”, svarade flickan; ”kom!
följ oss! ... men jag får presentera ...”
Ellen visade på det äldre fruntimret och nämde
ett namn, som Rollin ej hörde och icke heller
författaren, men säkert tillhörde det ingen af våra
bekanta. Förmodligen var det en sällskapsdam åt Ellen.
”Ni är sorgklädd, goda Ellen”, anmärkte
ändtligen Rollin.
”Min mor!” suckade flickan.
”Hon är då död?”
”Ja, för åtta månader sedan.”
”Stackars flicka! ... men gudvarelof att ni
lefver, Ellen!”
”Hvad jag längtat efter er! hvad jag har mycket
att tala om!”
”Än jag då?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
