Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet: Mittet af Kråknästet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Ja, det är det visst, och jag skulle hänga mig
af förtviflan, i fall du handlade på annat sätt”,
svarade vår hjelte.
”Nåväl, då har jag något annat att fråga dig om",
förkunnade Ellen, icke utan en viss darrning på rösten
och en viss förlägenhet i blicken; ”men dina svar
måste bli lika klara och uppriktiga som mina frågor.”
”Kan du tvifla derpå, min söta kusin!”
genmälte kusinen.
”Jag vet knappast hur jag skall börja”,
stammade Ellen; ”men”, återtog hon med mera bestämdhet,
”den rakaste vägen är alltid den bästa ... svara mig
derfor kort och utan omsvep på denna fråga: är du
fri?”
”Om jag är fri!” ropade Konrad något förundrad,
”vist är jag det ... jag är fri som fogeln, hvilket
icke en gång är generad af tak öfver hufvudet.”
”Du älskar då ingen?”
”Jag finner hela verlden dräglig, med undantag
af Kongl. Svea Hof-Rätt.”
”Jag menar: du är icke bunden vid någon?”
”Jo, vid fattigdomen genom de heligaste band.”
”Ni vill icke förstå mig, min herre!” yttrade
flickan, starkt rodnande, men med en viss förtrytelse;
”jag vill veta, om ni är förlofvad eller ej! ... O min
gud, hvad det här är outhärdeligt! ...”
”Nej, jag är ej förlofvad och har hitintills älskat
ingen”, svarade Konrad, som kanske nu först trodde
sig förstå henne och rörd tryckte hennes hand till sitt
bröst.
”Konrad, jag har mycket tänkt på dig, på din
godhet och välvilja för mig och min stackars mor ...
Men du ... har du tänkt något på mig?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
