Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med tiden förhärdas ocli att slutligen lidandet och
tå-rarne vid sjuksängen ha lika svårt att bana sig väg
till hans hjerta, som regndroppen till granitens inre.
Jag vill inte skåda denna tid. Den som icke kan
fatta djupet af lifvets smärta, kan också aldrig rätt
känna lifvets fröjd. De upplösas i hvarandra, som natt
och dag — och jorden lefver af dem båda.
{Stoj, blandadt med ropen: »Studenter1 Studenter/» höres utifrån.)
Sjette Scenen.
HILL MAN. SCHALEN och flere kamrater
instörta. Straxt derefter Maria
Schalen. Hvar är Rudorf? ligger han, måste
han genast opp!
En Student. Helsingbönderna ha rest sig i
massa — man slåss på alla torg och gator.
Schalen. Flere studenter ha blifvit anfallne och
illa slagne.
Hillman. Det är väl ni som uppretat dem, kan
jag förmoda.
Schalen. Vi stjelpte några smörlass i gatan bara
— det var ju det oskyldigaste man kan tänka sig!
Studenten. Men vi ska lära bönderna förstå
raljeri!
Schalen. Nu in till Rudorf — en batalj på
gatan har domsbasunens verkan på hans örhinna!
(skyndar in i Rudorfs ruin jevnte de of riga.)
Hillman. Fort härifrån, era galningar! (vill
skynda efter dem; men hejdas af Maria, som fortvijlad
och med utslaget hår skyndat in.)
Må Eia (fattande Hillmans hand med sina båda).
Hvad vilja de? säg mig, hvad vilja de? vilja de slita
henne ifrån mig, de obarmhertiga menniskorna? nej,
det få de ju inte, nej nej, nej! Himmelens Gud, öf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
