Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tolfte Scenen.
LOV ANDER. Sedan HILLMAN.
Lov ander (ensam). Hy ar har jag då haft
ögonen? Så när hade min kända anspråkslöshet spelat
mig ett spratt. Aha! Det var då orsaken till de täta
besöken, min nådigaste fru kommerserådinna, min
sötaste mamsell Hildegard! — En besynnerlig menniska
den der Rudorf! Den der räkningen han nämnde, den
få vi väl talas vid om. (skrattar.)
Hillman (inkommer). Du har kanske väntat på
mig. Här har du den der afhandlingen jag lofvade
skrifva åt dig. (ger Lovander ett papper) Är du
ledig, så spisa middag hos mig i dag; du träffar gamla
akad em ikamrater.
Lovander (ögnar igenom handlingen). Tack, tusen
tack, min hedersbror! Ser du, det skulle kunna
hända, att jag i afton på läkaresällskapet måste yttra
mig impromptu, och då kan det vara godt att ha det
här. Det får ju gälla såsom mitt eget?
Hillman. Duger idéen till något, så kan det
göra detsamma genom hvilken den kommer till
verl-den.
Lovander. Du kommer att gå långt, Hillman;
men för det praktiska lifvet är du icke skapad.
Hillman. Du menar således, att jag borde
stänga mig inne bland bokhyllorna och svälta ihjäl?
Lovander. Inte just det; men i ditt ställe skulle
jag till exempel — aldrig gifta mig.
Hillman. Det der var ett besynnerligt råd af
dig, som vet, att jag redan varit förlofvad i tre år.
Lovander. De husliga bestyren skulle störa
dina vetenskapliga forskningar; men, för tusan, jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
