Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äro tre, men jag fruktar, att de sammansmält i en
enda.
Hildegard. Herrar officerare i landsorten forstå
sig lika mycket på smicker, som de i Stockholm.
v. Döhlen (låtsar vara stott). Kan man då inte
säga en sanning, fast man står i ledet? Klappar då
icke under uniformen också ett hjerta?
Hildegard. Herr löjtnanten säger det med en
blick, som vore det frågan om krigsförklaring.
v. Döhlen. Man förklarar inte gerna krig mot
en fiende, rustad i behagens vapenskrud.
Hildegard (afsides). Ack, så’n bildad och
intressant menniska I Hvilken skilnad mellan honom och —
Lovander (till Hildegard). Ni har väl inte glömt
nästa frangais?
Hildegard. Är jag känd för att mankera?
Lovander. Ack nej, lycklig den, som får dansa
med er genom hela lifvets bana!
Hillman (för sig). För alla har hon ett leende,
utom för mig. Men så le narrarne desto bättre
bakom min rygg. Men hvad är jag sjelfdå? —En
smygande spion, som förtjenar att beskrattas.
Tredje Gästen (till den fjerde). Är fröken ofta
ute och promenerar i det gudomligt vackra vädret vi
ändtligen fått?
Fjerde Gästen, Åh ja; vi ha alltid vackert
väder i Stockholm, när det håller oppe och är klart.
Rudore (till v. Döhlen). Hör du, v. Döhlen, om
du vill göra mig en tjenst, så låt mig få dansa
hälften af nästa vals med min kusin,
V. Döhlen. Är du galen? Afstå min dam! Det
kan jag omöjligt tjena dig med.
Rudorf (afsides). Vingarna på den der getingen
Läkaren, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
