- Project Runeberg -  Läkaren. Skådespel med sång i fyra akter och åtta tablåer /
58

(1862) [MARC] Author: August Blanche - Tema: Medicine
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och hans blick förebrående; men det är inte möjligt
att sådant kan tas för allvar. Jag medger, att
flickan är förtjusande; och vore hon fri, vågade jag bums
en storm, om jag också skulle sätta mig i spetsenfÖT
hela min sqvadron. Men jag visste ju, att hon var
Hillmans fästmö, att hon var den förträfflige man*
nens utkorade brud. Man kan väl inte tro mig om
ett skurkstreck heller, för tusan djeflar!

En Vaktmästare (inträdande). Eru
kommerserå-diunan har frågat efter herr löjtnant v. Döhlen.

v. Döhlen. Kom bror, vi måste genast skynda
ut och ställa allt till rätta igen. (går med Schalen.)

Femte Seenen.

Rudorf (bikommande allena). Victoria! att den
väntade katastrofen så fort skulle komma, anade jag
inte; men den kom — jag kar med mästerliand
gripit den om halsen — och nu vrider den sig mellan
mina fingrar med en flugas vanmakt. — Att den goda
mamma med begärlighet skulle omfatta mitt förslag,
var klart; ty hellre skulle hon se hela sitt hus gå
upp i lågor, iin låta sin dotter lida en sådan skymf;
men att flickan lika så hastigt kunde nappa på
kroken, trodde jag ändå inte. — Afgudade koketteri,
hvad du väl förtjenar de många altaren, man upprest
till din dyrkan! — Lovander, den narren, kom ock
störde mig, inir jag som bäst höll på med min
hjert-njupna kärleksförklaring i mammas kabinett. — ’Mor
och dotter sågo något förvånade ut till att börja meå,
men det ger sig nog — de syntes tacksamma för deti
ifver, hvarmed jag antog mig deras sak. En oförklar
lig oro jagade mig ut igen; ty det föreföll mig alltic
som hadc Hillman kommit tillbaka. — — Nej, ho
återkommer inte, jag känner honom, jag. Stacka
Hillman! Det gör mig ändå ondt om honom — *
men rädda sig den som kan — jag har inte råd
vara ädelmodig. Det kan gå an att vara det, när ir

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:22:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/balakare/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free