Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillbaka, ty mitt handlingssätt föreföll mig grymt och
jag förbannade min sårade fåfänga. Jag förmådde
inte slita nr mitt bröst en bild, som vårdades af de
ljufva8te minnen» — Men hon — hon förmådde det
likväl! — Det fanns då inte qvar hos henne någon
erinring om mig, som med en enda tår kunde formil*
dra skilj8me88ans bitterhet! — Det var då inte nog
för henne att förkrossa mitt hjerta; — mitt minne
skulle äfven belastas med en skymf! En qvinna, som
för ett ögonblicks passion utan bitterhet uppoffrar en
mångårig Ömhet och karlek, hvilken rysligt vanställd
bild af skaparens skönaste verk!––––- Men allt är
nu förbi––––vare detta mitt sista ord om henne!
— {tager några steg, liksom for att gå, men stannar)
Rudorf* ämnar du inte gå hem?
RuDorf. Nej.
Hillman. Midnatten är ju redan inne —
hvar-för dröjer du här? — (närmar sig Rudorf) Du synes
upprörd — mår du inte väl? —
Rudorf. Jo, men jag har stämt möte här på
torget med Schalen — vi skulle följas åt.
Hillman. Han har ju redan gått — jag tog
hyss afsked af honom.
Rudorf. Så var det någon annan då ** god
natt!
Hillman (betraktar honom en stund mycket
uppmärksamt och afiägsnar sig).
Nionde Scenen.
Rudorf (ensam). O, att en välvillig nattens ande
i detta ögonblick klöf den stjernklara himmelen, och
med sin svarta vinge i ett enda tag sopade bort hela
denna sträcka af gator och byggnader, så att man på
den öde platsen fick stå och skratta åt det
försvinnande narrverket! — (går fram och tillbaka) von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
