Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Den gamla tiden”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lO
LINDSBORG
funnits till så längt bort i tiden som någon
forskare kunnat tränga sig, men allmän
folkfostran är inte stort öfver femtio år gammal. Med
rätta kan man därför vänta mer utaf våra barn
än utaf våra fäder.
Nu draga vi i de allra enklaste hemmen på hela
världen faktiskt både i fråga om föda och kläder.
I fars och mors hem tillverkades allt som fanns
på gård, i hus och pa kroppen af familjens egna
medlemmar. Ja, litet, om något, af det som kom
på bordet kom bortifrån. För sjuttiofem år
sedan visste man i allmänhet rätt litet om världens
öden och omständigheter till och med i de mera
bildade hemmen, nu är den enfaldigaste bland oss
kosmopolitan å nästan alla områden. Vi kunna
resa rundt hela vårt klot på 38 dagar, och det som
sker i världens mest aflägsna trakter pä morgonen,
läsa vi utförligt om i våra tidningar på kvällen
samma dag. I våra föräldrars barndomstid var
för menige man en Ostindieresa ett äfventyr och
en världsomsegling ett ofattbart under.
Vidtomfattande väckelser till andligt lif
uppstodo i Europa och äfven i Skandinavien under
midten af förlidet århundrade. Dessa yttrade sig
synnerligen i ett djupt syndamedvetande och en
allvarlig ifver att föra andra till samma
erfarenhet. Man bröt med gamla vanor och skilde sig
från kära vänner. Stor ifver i bönen och
allvarligt bibelstudium märktes hos de väckta. Man
skilde sig från världen, som man benämnde dem,
hvilkas kristendomslif man inte ville erkänna,
samlades i hus och lador till religiösa samkväm och
drog sig i många fall ifrån kyrkan och
prästerskapet. Ur kyrkan kunde man ju inte komma
i fäderneslandet, men rätt allmänt klandrades den,
och många af dess präster ansågos andligen döda.
Under dessa tider uppkom den Evangeliska
Fosterlands-Stiftelsen, som hade som mål att
väcka till andligt lif den försoftade Svenska kyrkan
genom en fri, men luthersk lekmannaverksamhet.
Rosenius, Waldenström, Ahlberg, Fjellstedt och
Wadman äro kända personligheter från denna tid.
En väldig lyftning å det sedliga området blef
följden. Dryckenskapen aftog, och ett djupt
religiöst allvar gaf sig tillkänna i hela landet. Vissa
provinser berördes djupare än andra, men säker-
ligen berördes hela det svenska folket på ett eller
annat vis.
Det var under dessa tider som utvandringen till
Amerika började att taga ansenliga dimensioner.
Augustana-synoden kan därför sägas vara ett barn
af denna andliga rörelse i hemlandet. Dess
grundläggare utvandrade innan ännu de skefva
riktningarna, som tillhöra senare tider, hunnit att
utveckla sig därhemma.
Augustana-synodens grundläggare voro
allvarligt gudfruktiga. Ledarna Esbjörn, Hasselquist,
Carlsson, Svensson, Andrén, Olsson voro bland
de mera väl utrustade bland den Svenska kyrkans
pastorer både genom naturlig begåfning och
boklig lärdom. Men bland det allmänna folket var
det nog inte många som drogos med någon större
börda af bildning. Pastorerna fingo därför
öfverallt intaga ledareplatserna såväl i
församlings-som samhällslifvet. Språkförhållandena höllo
dem ju länge oberörda af här i landet rådande
åsikter och omständigheter. De fingo således
tillfälle att ordna och forma de nya kyrkliga
förhållandena sä som de funna för godt. Att de häri
handlat så visligt som de gjort är en synnerlig
Guds nåd och visar att de hade djup kristlig
insikt och stor människokännedom. Man kan nog
sanningsenligt säga, att Svensk-A merika än i dat/
är hvad det är mera på grund af hvad vi fört med
oss från fäderneslandet, än hvad vi som folk och
kyrka förvärfvat oss härute.
Grundläggarna af det svenska nybygget i denna
dal kommo dels från de befintliga församlingarna
i Illinois och dels från Sverige.
Lindsborg-samhällets medlemmar kommo största delen direkt
från Värmland i pastor Olssons sällskap. De
flesta af dem ansågo sig för sanna kristna och
önskade att här upprätta ett kristet samhälle samt
stifta en församling, hvilken skulle vara utan
fläck och skrvnka. Man berättar, att då det blef
fråga om att fru pastorskan Olssön, älsklig och
snäll på alla vis, skulle intagas i
Bethania-försam-lingen, så drog man sig för att intaga henne,
emedan hon inte kunde gifva de skäl för sitt andliga
lif, som ledarna önskade. Själf brukade dr
Olsson säga: "Ja, jag stiftade ju en ren församling i
Lindsborg, men den var inte så ren, när allt blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
