Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Den gamla tiden”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lO
LINDSBORG
här, utan säkerligen visar det, att man behandlade
både stora och små frågor med det allra största
allvar.
Dä det första tåget ångade in till stationen i
Lindsborg år 1879 och stadens befolkning var
nere vid stationen tör att bese skadespelet, påstår
man att en af fäderna med tårfyllda ögon och
darrande stämma vände sig frän folkmassan och
utropade: "Du arma Lindsborg!" Han ansåg
naturligtvis att nu all världens elände skulle
tränga sig på det fredliga samhället, hvarest man
tänkt sig att det skulle bli möjligt att framlefva
sina dagar i allsköns ro och lugn, ostörda af
världen för öfrigt.
Stor hjälpsamhet rådde. Man delade gärna
med sig af det lilla man hade. Alla voro ungefär
i lika ställning i fråga om egendom. Den
närmaste platsen att förskaffa sig lifsförnödenheter
var Salina. Man fick betala $4 för en bushel
majs (com) och $10 för 100 pund hvetemjöl.
Allt annat kostade proportionsvis. Man fick
knappast låna pengar, äfven om man betalade 25
(säger tjugufem) procents ränta med dito ansenlig
rabatt. Det var enkelt och fattigt öfverallt i
många år. Skallerormar hälsade pä i
jordhyddorna, och "skunkar" besökte kyrkan vid
högmässan.
Nästan hvarenda en af dem som voro arbetsföra
bland männen var ute på järnvägsarbete. I de
allra tidigaste dagarna arbetade man på de manga
här i närheten befintliga fästningarna, som
uppbyggdes för att skydda nybyggarna mot de rätt
besvärliga indianerna. Fruntimren bodde i
jordkojorna ensamma, och de män som voro hemma
hjälptes åt med att sköta den lilla jord som var
öppen samt bröto upp mer af den oodlade slätten.
De första nybyggarna i dessa landsändar voro
med i det svåra inbördeskriget och kommo hit
efter att de erhållit hederligt afsked från arméen.
Deras barnbarn hafva nu pä europeisk mark fått
kämpa för mänsklighetens frigörelse, och många
af dem hafva stannat kvar i okända grafvar på
andra sidan hafvet. Så underligt leder Gud
människornas öden.
Den gamla tiden är för det nu uppväxande
släktet en sagotid. Det kan inte fatta hur det
kunde vara möjligt att bo i en håla i jorden och
må väl där. Lika litet kan det fatta att det skulle
gå för sig att färdas till staden och kyrkan efter
oxar och på kanske en släde i sommartid. Det
vet intet om hvad det vill säga att vara fattig,
hungrig eller att på något vis förneka sig själf
något, som det skulle önska att ha. Det står
äfven i fara att glömma bort att mat, kläder, hus
och hem o. s. v. äro idel Guds gåfvor, som vi
böra vara tacksamma till honom för, som gifver
oss allt godt.
Det anstår därför fäderna att likt Israel
berätta för sina barn och efterkommande om
Herrens underbara ledning med dem och huru som
han lika lätt kan taga ifrån den otacksamma sina
förmåner, som det har gått fort och lätt för
fäderna att fä dem.
Vi hafva som folk hittills lefvat för oss själfva.
Vårt språk har gärdat om oss. Nu stå vi pä
samma nivå som de öfriga folkstammarna i detta
land, nationernas smältdegel. Fragan blir dä den:
Skola vi kunna behålla något utaf det som är
dyrt och kärt för oss som ett svenskt och
lutherskt folk? Eller skola vi låta allt som är vårt
eget fara och blifva belåtna med att vara
vedbärare och vattendragare för detta lands öfriga
stammar ?
Detta behöfver aldrig ske, om vi vinnlägga
oss 0111 att tala om för våra barn hvad Gud har
gjort med oss som folk och kyrka i landet
bortom hafvet och här. Om vi sätta rätt värde på
oss själfva och neka att bli apor och narrar för
någon. Gud väcke oss till sans och besinning,
innan vi helt och hållet förfarit, likt den förlorade
sonen, värt fädernearf!
Kristne, medan vi här vandra
låtom oss på fädrens vis
fromme bedja med hvarandra,
glade sjunga Herrens pris!
Barnens liksom fädrens ljud
stige upp till samme Gud,
att hans godhet nederkalla
öfver oss och öfver alla!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
