Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bethania-församlingens uppkomst och dess tvenne pastorer. Af Eric Norelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BETH ANIA-FÖRSAM LINGENS UPPKOMST OCH DESS
TVENNE FÖRSTA PASTORER
AF ERIC NORELIUS
Ahgustana-synodeitø presi<lent
ETH AN I A-FÖRSAMLINGEN i
Lindsborg är en af de frukter,
Augustana-synodens tidigare verksamhet
burit, och ett barn af den lagbundna,
fria lutherska andan, som frän början hade fått
ett säkert fäste inom vår synod. Strax efter
rebellkrigets slut, då en ny tid, som i alla riktningar
vittnade om att ett utomordentligt nytt skede i
vårt lands historia hade inträffat, började skaror
af landsmän att inflytta till dessa trakter med full
afsikt att bygga och bo härstädes. Otaliga
försakelser och många äfventyr hade de att
genomgå; men de trodde på Gud, på mannakraft och
ett redligt och ärligt arbete, och med hoppet i sin
barm om en säker seger kunde de från början se
att "lyckan står dem djärfvom bi". De första
nybyggarna i Kansas voro icke främmande för
ny-byggarlifvets försakelser och vedermödor, ty de
flesta af dem hade mer eller mindre pröfvat på
detta lif i Illinois och andra trakter, innan de
kommo hit. De hade också blifvit fostrade uti
våra svenska lutherska församlingar därstädes,
och deras hopp och längtan var att så snart som
möjligt få ordnade församlingar med Guds rena
ord och sakrament ibland sig. Jag minnes väl
huru det macedoniska ropet från dessa trakter
kom till våra synodalmöten med bön: "Sänd oss
lärare!" och "Kunna vi ej snart få vänta en lärare
hit för att ibland oss brvta lifsens bröd?"
Då jag möjligt har någon del i dr Olssons be-
stämmelse att resa till Amerika och just hit till
dessa trakter, vill jag nämna något om mitt första
sammanträffande med honom och vår första
bekantskap. Det var i juni månad 1868 under
Fosterlands-Stiftelsens möte i Stockholm, då man
en dag hade ett sällskapligt möte på hotell Phoenix
för att fritt få mötas och broderligt samspråka
och utbyta tankar med hvarandra. Det var för
mig ett mycket intressant möte, ty jag fick där
göra bekantskap med en hel hoper af de män,
hvarom jag så många gånger hade läst i de
kyrkliga tidningarna. Där var den sarkastiske lektor
Elmblad, där den djupsinnige hofpredikanten
Johan Bring; där den fromme kyrkoherden Jos.
Colliander, där den fryntlige och faderlige dr
Forsell, som ännu icke hade glömt bort sina
fäders hälsingemål; där den praktiske
hofpredikanten G. E. Beskow och mänga, många flera, af
hvilka de flesta nu äro döda. Men vid ingen
fäste jag min hela uppmärksamhet såsom jag
gjorde vid en ung, spenslig präst med två trinda,
glada Värmlandsögon, som ytterst hvilade på en
bakgrund af vemod, alla djupare själars
kännemärke. Han var mycket enkelt klädd, hans
prästrock var mycket snäf, uppenbarligen hade han
icke haft råd till att låta den utveckla sig i
fylliga fållor.
Orsaken hvarför jag mest fäste mig vid den
unge Värmlandsprästen var kanske mera en loflig
egennytta än någonting annat. Jag hade fått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
