Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Våra bönemöten. Af Francis Johnson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅRA BÖNEMÖTEN
AF FRANCIS JOHNSON"
ET första bönemöte, som
undertecknad var med om här ute, var på en
gammal vind i Salina först i juni
1869. C. J. Brodine talade öfver
något Guds ord och sedan hölls bönemöte. Det
gjorde ett djupt intryck på mig.
Bönemöten höllos ofta i de olika hemmen i
ro-tarna och leddes af diakonerna, om icke pastorn
kunde närvara. Man syntes vara i behof af att
komma tillsammans i gemensam bön. Vi voro
ofta hos dr Olssons. Dessa möten fortsattes ock
under dr Swenssons tid.
Sä kom Herren med den stora väckelsen 1888,
och man fick ha bönemöten ofta i de olika
hemmen och skolhusen, tala med och bedja för
bekymrade själar. Det var en underlig tid. Guds Ande
var på ett särskildt sätt närvarande. En kväll
vid elfvatiden kom en af våra äldre manliga
medlemmar, då vi gingo ut ur kyrkan, och fattade
mig i armen och bad om förbön. Vi gingo till
Wilbers stall, där vi föllo på knä inför Herren.
Det var ett ifrigt bedjande och läsande af Guds
ord i hemmen. Många kommo till lif och frid
med Gud och många, som Herren sökte, gingo
tillbaka till synden och världen igen. Det var
ett frågande bittida och sent: "Hvad skall jag
göra att jag må varda frälst?"
Närhelst man hade möten i kyrkan, skolhusen
och hemmen, samlades mycket folk. Dessa möten
fortsattes i åratal. Sedan fastställde man regeln
att hafva bönemöten i kyrkan söndags och
torsdags kvällar, och dessa ha fortsatts äfven under
hela dr Bergius tjänstetid.
Våra bönemöten nu äro dock ledsamt nog icke
hvad de voro förr, ty denna världens mångahanda
har nog tagit oss fatt. Vår församling är nu rik
i lekamligt afseende, hafver nog och behöfver
intet. Hvad vi nu återigen bedja om och behöfva
är en rik Andens utgjutelse öfver och i oss, både
stora och små.
Guds rena ord predikas ännu efter femtio år
rent och klart ibland oss och skall icke vara
utan frukt. Ändock ger tröghet och slapphet i
anden sig tillkänna vid våra bönemöten. Endast
några få komma och endast några deltaga.
Diakonerna komma icke heller. Det är väl de som
borde vara de första att vara med och deltaga, att
uppmana till bön, till gudaktighet och goda
gärningar samt att verkligen vara ett ljus i
ljusastaken, ett salt i världen. Ungdomens bönemöten
äro bättre besökta än de äldres.
Bönen är den kristnes andedräkt. "Bönen är
nyckeln till Guds hjärta", säger Luther. Allt
hvad vi bedja om i tron, det skola vi få. Den
första tiden förekom det Guds ords läsning och
bön hvarje dag i nästan hvarje hem, till och med
tre gånger om dagen, som Skarstedt skrifver i
förra bandet af vår historia. Hur står det nu
till efter femtio år med Guds ords läsande och
bön i våra hein? Gud hjälpe! Jag fruktar för
att det står illa till mångenstädes och tror att det
nu är tid på att vi göra bot och bättring. Det
var en tid, då jag hade så brådtom, att jag icke
hade tid för morgonbön, och icke hade jag något
behof heller. En kväll sedan vi hade gått till
sängs, sade min hustru: "Pappa, hvarför har du
slutat hälla morgonbön? Vi ha våra barn
omkring oss." Jag sof icke den natten, utan bad
Gud om förlåtelse och fick den. När Gud får
hand om en syndares hjärta, da blir det bön.
Utan tro och bön är det omöjligt att täckas Gud.
Herre, lär oss bedja!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
