Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen från min tid i Lindsborg. Af dr J. A. Udden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LINDS BORG
179
lade förtroende. Mellan dr Nelander och dr
Swensson rådde ock ständigt en ömsesidig
välvilja och förståelse. Detta möjliggjorde effektivt
samarbete. Att dr Swensson skulle ha afundats
sin medarbetare den plats, han så väl skötte, som
jag frän ett visst håll en gäng fick höra, var
alldeles omöjligt. Swenssons resurser voro sådana,
att han utan svårighet kunde arrangera med alla
dylika ärenden på det vis, han önskade. På
enskild väg har jag af närvarande vittne hört
berättas, hur han flera ar efter min vistelse i
Lindsborg pa en half timme och i all tysthet ändade
ett trassel, som inte skulle ha gått ut på mindre
än att göra honom hans presidentskap stridigt.
Med hösten 1882 begynte mina
naturalhisto-riska studier. For att öka min lilla inkomst åtog
jag mig också att fungera som "hufvudredaktör"
i Kansas Posten. Detta tog mycken tid — om
nätterna. Och så ville hvarken dr Nelander eller
hr Norman undervisa i "fysisk" geografi, zoologi
eller botanik. Därmed föllo dessa ämnen på min
lott. På våren gjorde jag min första bekantskap
med floran i Kansas. Mitt intresse blef så pass
skärpt, att korta vandringar ofta företogos i
trakten för att samla. Och sä blef jag bekant med
dr Rundström. Han hade botaniserat som student
i Lund och hade tagit det linneiska nitet med sig
till Amerika. Då jag behöfde hjälp, gick jag
till honom. Vid ett af mina besök visade han mig
sina exsiccater, och det gjorde, att jag fick lust att
själf skaffa mig en samling växter, om möjligt
lika stor som hans. Några utflykter gjorde vi
tillsamman, och på det viset kom mig tillgodo
äfven litet af den tradition, som följer med all
konst och vetenskap. I detta fall var väl
traditionen ej heller mer än i andra eller tredje ledet
frän själfve mästaren, den store Linné. Den
eggade hågen. LTnder de nästa tre åren tog jag all
den tid jag kunde för att lara känna så många af
Kansas’ växter som möjligt och anlade nästan alla
mina planer och resor med hänsyn till, hvad nya
växter jag kunde finna. Innan vi flyttade från
Lindsborg hade jag en samling på 1,200 växtarter,
dem jag funnit mest kring Lindsborg, men delvis
äfven i Illinois och Minnesota. Det ena ledde
till det andra. En sommar for jag ut för att
skaffa undervisningsmaterial i zoologi och lycka-
des fa ihop ett hundratal arter fåglar, som sedan
fingo tjänstgöra i lektionsrummet. De voro, vill
jag minnas, nästan alla utslitna, när jag sist såg
Bethany.
Det blef mig dock snart klart, att jag saknade
bade den litteratur och de samlingar, som behöfdes
för att komma någon väg i systematiken.
Dessutom kom jag att läsa prof. Mudges lilla
beskrifning öfver Kansas’ geologi, och denna intresserade
mig sä mycket mer, som jag på de botaniska
utfärderna hade sett åtskilligt af hvad denne
författare beskref. Jag köpte mig en häst, som
säljaren ej ville garantera kunde köras i enbett, och
som jag därför fick någorlunda billigt. Så fick
jag låna en enbetts-"buggy" af en hygglig
far-mare genom hr Lincolns vänliga bemedling.
Sedan tog jag mig en månads tid att beskåda naturen
mellan Lindsborg och Junction City. Det var
en intressant färd i alla afseenden. För att spara
pa reskassan sof jag mest ute i "allmänningen",
där hästen kunde tjudras och fä bete. En morgon
väcktes jag tidigt af regn, som föll i mitt ansikte.
Men jag var vid en höhässja, som jag kunde krypa
in uti, och denna gaf mig både skydd och värme.
Som det sparade tid och penningar, begagnades
mest matsäck till behöflig näring, men jag fick
äfven flera måltider af det sa gästfria
amerikanska nybyggarefolket utmed vägarna, där jag
for fram.
Denna färd blef för mig en ögonöppnare. Jag
kom hem med föresatsen att göra geologien till
mitt framtida studium. Därvid har det också
sedan blifvit. Hvad man riktigt vill, det lyckas
man i, har någon sagt. Detta kanske beror därpå,
att man är dess mer på vakt efter utvägar. Så
hände här. Dä några affärsmän i staden ville
ha trakten kring Lindsborg undersökt för
kollager, blef jag ombedd att bemedla anskaffandet
af lämplig person för ett sådant uppdrag, och så
fick jag i sex dagar bese landet i sällskap med
en i geologien någorlunda kunnig prästman från
England. Han var den ende då i Kansas boende
geologen, som var ledig för sådan tjänst. En af
farmarne i Marquette blef sedan intresserad i
samma sak längre i väster, och så fick jag se
krit-lagren i Rice och Ellsworth härader. Hr
Under-wood tog mig en annan gång ut att bese trakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
