Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen från min tid i Lindsborg och Kansas. Af dr Emil Lund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L I N D S B O R G 190
kyrkligt sinnade Odén, den godmodige och
vänfaste Florén, den allvarsamme och pålitlige Glad,
den lilje och stadige Sandquist, den okonstlade
och byggnadskunnige Holcomb, den djupt anlagde
och fint bildade Holmén, den driftige Engvall,
den lugne och rättrådige Leksell, den barnsligt
trosstarke och innerligt fromme Rinell, den
älsklige och inåtvände Engstrand, den originelle
predikanten och omutligt författningstrogne
samfundsmannen Wikstrand, den alltid glade,
gemytlige och kamratlike Olsson, som 1906 kom från
Illinois och blef församlingens i Falun pastor,
m. fi.?
Ädle män, prydnader för kyrkan, flitige
arbetare, "fäste och osviklige i Herrens verk alltid".
I detta sammanhang bör jag ock nämna G. A.
Brandelie, fastän han, geografiskt taget, icke är
Kansasman; han har dock varit, är och skall bli
det till sin själ. Under större delen af min
Kansastid ledde han såsom ordförande
konferensens angelägenheter med oväld, nit, skicklighet
och kraft. En kärnkarl med klart hufvud och
skarp blick; visste hvad han ville; ville hvad som
var rätt, och förstod att, i de flesta fall
åtminstone, genomdrifva sin vilja till det helas båtnad.
Konferens och svnod ha mvcket att tacka honom
för.
Om en del af här nämnda bröder skref jag
en gång i Augustana följande ord, som jag ännu,
så många år efteråt, fullt gillar:
"Pastor G. A. Dorf, konferensens sekreterare,
uppträder ej ofta i debatten; men när han
uppträder, gör han det lugnt, klart och på sak. Han
är en den lugna ordningens representant. Såväl
hans röst som hela hans sätt ingifva förtroende
och sympati. Dorf har alla sina ämbetsbröder i
konferensen till uppriktiga vänner; ja, han
åtnjuter bela konferensens odelade aktning och
tillgifvenhet. Hans väsen är mildt, och hans
uppträdande värdigt.
"Pastorerna A. W. Dahlsten, C. J. Scheleen,
J. Wikstrand, C. Walleen och P. A. Malm äro
konferensens prästerliga seniorer, kärnkarlar
allesammans, af banbrytaresläkte. Af dem äro kanske
Scheleen och Wikstrand mest originella. När
den fromme och godmodige S. uppträder, får
man sig ett hjärtligt, oskyldigt skratt; och ett
förnöjdt leende sprider sig öfver hela
församlingen. Välsigne Gud den käre brodern! Wikstrand
är alltid slagfärdig, häfdar alltid rättfärdighetens
och pliktens principer, talar ofta och är gärna
hörd, är omtyckt predikant. Dahlsten och
Walleen hafva varit med i heta eldar; man ser det på
dem, man hör det; deras är den långa, rika
erfarenheten. Deras trohet är pröfvad, deras krafter
hafva redligt brukats i Herrens tjänst; och ännu
äro de i stånd att bruka i Andens verkstad slipade
klingor, blanka vapen för sin Herres ära. Malm
är ock en trotjänare i nådens stora hushall, en
ödmjuk tjänare i Kristi rike, en landtlig herde
för Jesu hjord, en präst i sin prydnad. Kraftigt
yrkar han på bättring och omvändelse och ett
hjärta, ej deladt mellan Gud och världen, utan
helt Herrens.
"Pastor M. P. Odén, Iowa-konferensens f. d.
ordförande, är tör oss en god ackvisition: en rätt
israelit, i hvilken intet svek är, en kyrkans
tillgifne son, rättrogen och sant konservativ; är i
besittning af redig tankegång, är djupt anlagd ;
har stadgade åsikter, som mognat under rastlös
verksamhet och i Andens skola: en man, som
haller profvet.
"Pastor C. A. Engstrand deltager lifligt uti
förhandlingarna och är inne i förekommande
frågor. Han gifver alltid ’visst ljud’ fran sig, och
hvar och en vet, hvar man har honom. Är varmt
tillgifven sin Herres sak, inåtvänd och
kontempla-tiv. Han talar kanske ej så flytande, men redigt
och öfvertygande; är aldrig rädd att säga sin
mening. En älsklig och trofast broder, som Herren
mer än en gång ’tagit afsides’ för att lära honom
vandra den smala vägen; ban är förtrogen med
lidandet och ett utkoradt Herrens redskap."
Wikstrand, Engstrand, Holcomb och Leksell
ha nedlagt sina vapen och mottagit kronor och
palmer af sin Herre. Tacksamt minns jag dem
och deras verk.
Konferensrnötena erinrar jag mig såsom stora
högtider, efter hvilka vi på förhand längtade, och
som gåfvo oss mycket i fråga 0111 lärdom,
upp-byggelse, inspiration och uppmuntran. Lifliga
voro mötena, men alltid präglade af Guds Andes
helgande kraft. Såväl präster som lekmän voro
ens till sinnes och drogo åt samma håll; alla hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
