Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen från min tid i Lindsborg och Kansas. Af dr Emil Lund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
LINDS BORG
utan. Swensson stod vid tiden för sin bortgång
pà höjden af sitt rykte och sin ära. Beundrad,
prisad och firad, ja, af många nära nog afgudad.
Det var kanske nödvändigt för honom och för
oss, att han blef tagen hem så tidigt och sa fort.
Bethany fick uti pastor E. Pihlblad en värdig
efterträdare till dr Swensson.
Jag kan ej neka mig nöjet att i detta
sammanhang berätta om ett par händelser från min
läraretid vid Bethany, hvilka fästat sig i mitt minne.
En dag hade jag lektion med en klass i "svenska".
Klassen var föga beredd och föga uppmärksam.
Jag blef häftig och gaf den en duktig
uppsträck-ning. Tre af eleverna kände sig stuckna och
visade det ock genom att resa sig fran sina platser
och gå ut ur lärosalen. Deras ambition var sårad.
Klassen förtjänade helt visst tillrättavisningen,
men jag förgick mig i min häftighet, hvilket jag
sedan angrade. Af dessa "protestanter" blef den
ene pastor, och det en duktig sådan, med hvilken
jag sedan till min glädje haft mycket att skaffa;
den andre af dem är lärare, mycket framstående
och värderad, vid Bethany; den tredje är, om jag
ej misstager mig, medicine doktor.
En morgon på höstsidan 1899, då jag var på
väg in i klassrummet, träffade jag på tre större,
fullvuxna ynglingar, som just då skulle börja att
läsa "svenska". Jag tyckte, men jag sade det
naturligtvis icke, att de voro för gamla och
"försigkomna" att börja studera pä skolans lägsta
trappsteg. De framsteg, som de under sin vistelse
vid Bethany gjorde, öfverraskade mig och
adaga-lade, att de voro af äkta material:
kunskapstörstande, flitiga, sedligt rena och kraftiga. I
parentes sagdt voro de frän Minnesota, och dit
återvände de: en är nu framstående pastor uti en
blomstrande församling, en är föreståndare för en
större, välkänd tidning, och den tredje är lagkarl.
Kort och godt: Bethany har jag i kär hågkomst.
Och hvarför skulle jag icke det? Mänga och
rika äro mina erfarenheter därifrån. Där har
jag själf varit lärare, där har min äldste son
under tretton års tid skött lärarekallet, där ha
två af mina barn tagit studentexamen, och där
ha de alla sex studerat. Lycka ske Bethany!
• • *
Dr Carl Swensson innehade jämte
rektorsbefattningen vid skolan äfven pastorssysslan i
Betha-niaförsamlingen. Hvad han under ett fjärdedels
sekel i ord och gärning uträttat i sin församling
såsom predikant och själasörjare, det kommer nog
att pietetsfullt tecknas af annan hand än min.
Emellertid lefver han i mitt minne som den
väldige vältalaren, som dref Kristi ord och sanning
fram till och in i sina ähörares hjärtan. An
kommo hans ord som åskans dan, än som blixtens
flammor och än som ljuf liga västanfläktar. Han
förmådde väcka sofvande samveten och hugsvala
sörjande hjärtan, leda de bångstyriga ned i
ångerns dal och de "stilla i landet" upp till
himla-höjder. Han kunde locka tårar fram ur sina
åhörares ögon, men ock soliga leenden. Sällan
far man se eller höra maken.
Vid hans frånfälle skildes de två nämnda
befattningarna från hvarandra: skolan fick sin
styresman och Bethaniakyrkan fick sin herde.
Kyrkorådet i församlingen uppsatte dr Alfred Bergin
pa förslag till kyrkoherdesysslan. Två
omständigheter särskildt var det, som gjorde vännen
Bergin tveksam, när vederbörlig kallelse kom till
honom: han var ofantligt omtyckt af sin
dalaförsamling i Cambridge, Minn., och själf var han
fästad vid den med starka kärleksband; vidare
var det en liten fin-fin klick inom församlingen
i Lindsborg, som icke kunde få för sig, att den
enkle och rättframme landtprästen kunde passa
att bli den storslagne Swenssons efterträdare.
Bergin blef emellertid enhälligt väld. Han tog
kallelsen från Gud och var den hörsam. Det
kostade väl mycket på att slita banden, som voro
så fast knutna mellan herde och hjord däruppe
i Minnesotas fagra bygder; men det måste ske.
Han tillträdde sin nya befattning i november
1904. Att jag ej nämnde Bergin under mitt
ordande om kamraterna i Smoky Hill-dalen, kom
sig helt enkelt däraf, att han i egenskap af den
festfirande Bethaniaförsamlingens nuvarande
herde eller "jubelpastor" förtjänar några ord
särskildt.
Både församlingen och hennes nye pastor voro
fullt öfvertygade om att Herren Gud gifvit dem
åt hvarandra. Hvilken trygghet, kraft och frid
ligger det icke i denna öfvertygelse för bägge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
