Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Några brev och en tidskrift - Strindberg, bröderna Brandes och skåningarna: Ola Hansson, Axel Wallengren, Emil Kléen, Bengt Lidforss, Thorild Wulff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
Sin uppfattning av Ola Hansson utvecklade B.L.
annorstädes på tal om essäsamlingen ”Tolke og Seere”:
”Då man läser Tolke og Seere”, skrev han, ”är det som såge
man personlighetens slöjor lyftas undan en för en, tills man
slutligen står öga mot öga med individualitetens innersta
helgedom ... Som intuitiv kritiker når Hansson djupare ån någon
annan skandinavisk skriftställare. Georg Brandes står främst
som reflexionskritiker; men medan Brandes oroligt springer
af och an kring den personlighet, han vill skildra, görande
jämförelser, sidohugg och vittigheter, ser Ola Hansson sitt
objekt rakt i ögonen och hypnotiserar en för länge sedan död
skriftställare att yppa sina innersta hemligheter... (Essayn
öfver Rembrandt alz Erzieher) har ett särskildt intresse såsom
innehållande ett bestämt program — pangermanismen. Den
tonar som ekot från en stridslur i fjärran framtid, då ej längre
furstarna utan kulturerna pröfva sina krafter; och för den
germanska kulturen innebär den en signal att samla sig och
vända åter till sig själf, till idealet af en instinktkultur i
stället för en abstrakt förståndskultur, en maning till jordanden,
rasinstinkten att åter träda fram och bli bärare af den högsta
kulturen. Och det är från denna ståndpunkt som Ola Hansson
häfdar, att den galliska förståndskulturen för oss germaner
aldrig kan få annat än andrarangsvärde, liksom den andliga
rörelse, som under de sista årtiondena genom Georg Brandes”
personlighet behärskat nordens litteratur och slagit ut i
abstrakt tendens- och problemdiktning, varit något för oss i
grund och botten främmande.
Detta klingar kanske underligt för ett svenskt öra, som
aldrig sårats af de dissonanser, rasskillnaden framkallar på
kontinenten, men det blir begripligt för den, som upplefvat ”den
psykiska köldförnimmelse” beröringen med en främmande ras
— trots alla intellektuella sympatier — ofta framkallar, och
som. öfver hufvud taget fått ögonen upp för rasskillnadens
genomgripande betydelse. Man behöfver på denna punkt ej ha
samma åsikter som Ola Hansson för att fängslas af hans
framställning. ”
I vilken utsträckning Lidforss delade Hanssons åsikter om
germanismen och rasfrågan ingick han inte närmare på, men
att han fängslats starkt av idén om instinktkultur som
motsats till en abstrakt förståndskultur är tydligt både av vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
