Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Några brev och en tidskrift - Strindberg, bröderna Brandes och skåningarna: Ola Hansson, Axel Wallengren, Emil Kléen, Bengt Lidforss, Thorild Wulff - Olof Högberg, Knut Tengdahl, Ludvig Meyer, Hjalmar Branting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
man ge upp företaget tillsvidare. Emellertid hade Gleerup
kvar i sin ägo ett korrektur på det bidrag, som ansetts
värst, en novell av Thorild Wulff, som han behållit för
att visa, hur goda skäl tryckeriet haft för sin åtgärd, om
så påkallades, och vägrade att lämna ut det. Wulff gick
då upp och återfordrade sin egendom, men blev endast
moraliserad av Gleerup. Svarade, att man gått till Gleerup
” för att få grofarbetet utfördt och ej för att bli föremål för
hans tvetydiga kritik”. Blev utkörd, berättar han själv i ett
brev till Thyselius, som han erbjöd novellen för Nordisk Revy.
”Jag skulle nog kunna 1 stället föra in den i kalendern till
våren ”, tillade han, ”men ligger då i examen och finner det
därför lämpligare — fegt, men praktiskt — att till dess skrifva
en något blekare bit. Att däremot genast trotsa lundafädren
vore mig angenämare än den mest koncentrerade erotik!”
OLOF HÖGBERG, KNUT TENGDAHL, LUDVIG
MEYER, HJALMAR BRANTING.
Det var emellertid inte bara skåningar, som medverkade i
Nordisk Revy. Även Norrland var starkt, om också ej så
manstarkt, företrätt. Sommaren 1895 ingick i tidskriften en
serie artiklar ”Från Norrlands skogsbygder”. Författaren,
som tecknade sig Simson, var Olof Högberg, som då ännu icke
skrivit eller i varje fall utgivit ”Stora vreden”.
Norrlandsfrågan hade några år förut tagits upp av Johan Stadling i
Aftonbladet och börjat tilldraga sig allmänt intresse.
Thyselius hade vänt sig till Högberg som inne i saken.
”Hvad jag främst kunde erbjuda som värderikast”, heter
det i svarsbrevet, ”vore just skildringen af, eller kanske bättre
skizzeringen af vissa sociala förhållanden inom en
”baggbölingskommun”, som blifvit "typiskt abnorm’, jag menar kunde
tjäna som typ för de abnormiteter, som uppstått genom
sågverksintressenas lokala öfvervikt. Eljest såsom uppvuxen
jämnåring med ”träbranchen” har jag ej kunnat undgå att blifva
förtrogen med allmänna och speciella intryck från det
egentliga baggböleriets dagar, då skogen ”kronlöstes” genom hvarje-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
