Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - En dag med Björnstjerne Björnson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
Margret Holmgren, som han träffat i Uppsala och som ofta gästat
Aulestad, och Helena Nyblom, som han känt sedan ungdomen.
Han hade just hört talas om hennes övergång till katolicismen.
”Jag undrar”, sade han, ’om hon blev kär i den katolska
prästen.” ”Ja”, tillade han, när jag satte upp ett förvånat
ansikte, ”det är inte alltid så lätt att skilja kärleken till Gud från
kärleken till människor. Helena är en överlägsen kvinna, men i
det stycket kan även hon ha misstagit sig.” Till hans närmaste
vänner hörde också Viktor Rydberg och S. A. Hedlund, som
han känt sedan gammalt och höll fast vid. Den förre hade
han träffat i Rom och båda i Göteborg och hemma på Aulestad.
Strindberg, vars snille han prisade, men vars sjukliga lynne
han haft personlig känning av, hade han råkat i Paris och
sedan brevväxlat med. Förmodligen talade han även om de då
aktuella svenska 90-talsförfattarna, men det har jag glömt.
Kanske hade han ännu inte hunnit tillägna sig dem. Mycket
annat har naturligtvis också fallit mig ur minnet. De
uppteckningar jag efteråt gjorde och senare publicerat, voro
mycket knapphändiga. Ett och annat, som därvid tappades bort,
har sedan återupplivats vid läsningen av Björn Björnsons
faseinerande ”Mit livs historier” och ”Aulestad — Minner”,
som beröra även några av de episoder hans far under vårt
samtal återkom till.
När vi lämnade Franziskanerkällaren, erbjöd han sig att
visa mig staden. Det blev visserligen mera hört än sett. Men
München fanns alltid kvar. Om jag någon mer gång skulle
råka Björnson, var däremot inte säkert.
Från Münchenarkitekturen, vars gamla mästare han
tillskrev en god del av förtjänsten, att även det nyare fått stil
och hållning, kom han in på den norska litteraturen, vilken
han med tanke på den grund, som lagts, hoppades också skola
få en värdig fortsättning. Det ligger en mäktig styrka, sade
han, i att ha något att utgå ifrån, som ställer anspråk, som
bär och eggar. Han talade om Vergeland, sin store föregångare,
sin käre vän Jonas Lie, den tredje i det klöverblad, vars båda
andra flikar utgjordes av honom själv och Ibsen, hans store
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
